VERKSAMHET

Rapporter

FÖRSTA SIDAN

Rapporter från våra verksamheter
år 2013

"Från Galtström till Sågtäkten" 7 november 2013

En kväll med Kustleden

För att sprida kunskap om den upprustade Kustleden bjöd vi in till en ”fiktiv” vandring längst leden från norr till söder. Sven Norman inledde med att berätta något om hur projektet tagit form. Kustleden är ju faktiskt ett 7 mil långt projekt! Många har varit inblandade i tillkomsten av leden. Ungefär 25 personer har på olika sätt bidragit genom att spånga, röja, måla och sätta upp de nytillverkade skyltarna.

Att intresset för leden är stort kunde man se då så många slutit upp för att med Sven som ciceron med fotografiernas hjälp vandra från Galtström ned till Sågtäkten. Nästan 40 personer kom till informationen. Alla fick plats efter det att extra stolar burits in. Dessutom bidrog biblioteket med gott kaffe!

Stefan Haglund

Kustledsvandring i Bredstrandsområdet 29 september 2013

Årets sista utomhusarrangemang, åtminstone av det publika slaget, blev en kustvandring runt Bredstrandsområdet. Där finns en av kustledens "slingor", det vill säga att man kan komma tillbaka till utgångspunkten utan att behöva trampa tillbaka samma väg man kom.

Efter en kort diskussion beslöts att hela gruppen skulle gå varvet i samlad tropp med början i skogen, den norra delen av slingan.

Stövlar kan vara praktiskt för den som inte föredrar att gå barfota. Det finns några blöta ställen att passera, de flesta helt korta, utom på ett ställe där det är flera tiotal meter som ska passeras. Där finns å andra sidan en stadig spång utlagd.

Till sist nådde vid vändpunkten och det var dags för återtåg längs den del av stigen som går längs kusten. Vid den röda punkten på kartan ovan rastade vi. (Alldeles innan rastpunkten verkar det som om leden bryter sig närmare stranden, men det är inte stigen som gör det utan den som bar GPS:en som gjorde det.)

Östersjöns övergödning har gynnat grönslick, Cladophora glomerata, som genom sina smala blad har lättare att ta upp näring än till exempel blåstången och därför tenderar att öka i näringsrika vatten. Därför var det en positiv överraskning att se att så pass stora mängder blåstång hade drivit in.

Ilanddriven blåstång

Nu återstod den delen av leden som ledde längs kusten, men innan vi gav oss iväg var det dags för fika.

Efter rasten trampade vi på med Bredstrandsharet som nästa etappmål. Eller "Fågelhälla" som det brukar kallas.

På Fågelhälla

Nedanför fanns två tydliga bestånd, det ena av vresros, det andra av havtorn. Vresrosen stod ännu emot hösten, men havtornet hade i stor sett packat ihop för vintern. Ett och annat bär fanns dock kvar, liksom lite blad här och var.

Nu är det sedan något dygn höst i hela Sverige. Frön och bär och frukter lämnar sitt upphov för att sprida det vidare. Kvar blir det skelett som bar fram dem.

Så slutade vår vandring och vi var tillbaka till bilarna och kvar finns minnet av en trevlig vandring längs en del av Nordanstigs vackra kust.

Hav och moln
Vi tänker kanske inte alltid på att vi lever i spannet
mellan jordens och himlens vatten

Bosse Lundberg
(text och bild)

Upprustning av bron i Bäcksand 19 september 2013

Kustleden i Bäcksand leder över en bro som nu inte längre gungar och svajar och är en utmaning att våga sig över. Nu är den stabil och ligger på ett par stadiga stockar.

Den gamla svajiga bron och stockarna som fick den att sluta svaja

Vi hade tur med vädret. De senaste dagarna hade det fallit bortåt 70 mm och dagen hade varit regnig, men mot kvällen höll regnet upp.

Torsten, Bernt och Erling förbereder sig för ett nappatag med bron
 

Trots timmersaxar och fyra man var stockarna en utmaning att få på plats, så där blev det inga bilder. När stockarna var lagda tillrätta placerades den gamla bron på dem och genast infann sig den eftertraktade stadgan. Sedan var det bara att spika.

Också den södra bron ägnades lite omsorg.

Så nu alla vandrare som bävat för bron i Bäcksand: Nu håller den för ett mindre kompani.

Bosse Lundberg
(text och bild)

Svampdagen på Ersk-Matsgården 15 september 2013

Ett lågtryck över Skottland sänder in en spiralarm med moln över Nordanstig från sydost. Det är avbrottet på en värmeperiod som gjort att temperaturen flera dagar i början av september hållit sig över tjugo grader. Det är mulet vid kusten, men uppe vid Ersk-Matsgården vid middagstid, då årets svampdag startade, fanns fortfarande skymten av blå himmel.

Svampdagen arrangerades som vanligt av Naturskyddsföreningen i Nordanstig i samarbete med Ersk-Matsgården. Tillkallad som svampkunnig för dagen var i år, liksom förra året, Maj Johansson från Ljusdal.

Naturen kryllar just nu inte precis av svamp eftersom det varit ganska torrt i sommar, men lite grann har lockats fram att regnet för någon vecka sedan. På bordet hade Maj dukat upp med några av de vanligaste svamparna: fårticka, karl-johan (stensopp), rödgul trumpetsvamp, soppar, riskor,  vaxskivling, rynkad tofsskivling (undvik i områden som fortfarande har nedfall från Tjernobyl – den samlar på sig radioaktivt cesium mer än de flesta andra svampar), röd flugsvamp (ät inte!).

Förresten, apropå inte äta, Maj hade ett generellt råd till alla och envar i svampskogen:

Å andra sidan är de flesta soppar är mer eller mindre goda matsvampar. Bland sopparna finns en enda som är rent giftig och det är djävulssoppen, Boletus satanas, men den är mycket sällsynt och finns egentligen bara på några få platser på Gotland och Öland. Man blir inte heller glad om man lyckats få med den bittersmakande gallsoppen, Tylopilus felleus, i sin stuvning. Men annars går de flesta sopparna att använda. Mer om soppar finns att läsa i Soppar i Norden (Umeå Universitet)

Riskor och kremlor är s.k. sprödskivlingar, foten bryts med ett skarpt brott utan att lämna trådiga rester. Om svampen sedan "blöder" mjöksaft är det en riska, annars en kremla. Tuggar man på en liten bit av svampen och smaken är mild och inte pepprigt brännande (effekten kan komma efter en liten stund), så bör man inte ta med den i korgen, annars är den ok. Det har emellertid visat sig att visa giftiga svampar kan ha ett likadant sprött brott  så den här regeln bör man vara försiktig med. En liten undersökning från Umeå Universitet, "Formen, färgerna, sivorna. Bryter, smakar." – en enkätstudie om kremlor och kremleprovet, belyser det här ytterligare. Grundregeln är fortfarande en och densamma: Är du osäker så låt bli.

Exempel på spröda brott

Exempel på trådiga brott

Maj hade med sig några svampböcker. Den till vänster, Ryman, Holmåsen, "Svampar, en fälthandbok" kan man bara kalla fälthandbok om man är villig att släpa med något extra kilo, men så täcker den halvannat tusende svampar, vilket kanske är lite överkurs. En nackdel är att den har hårda pärmar vilket däremot inte Bo Nyléns bok "Svampar i Norden och Europa" har. Böjliga pärmar är alltid en fördel när en bok ska ta plats i ryggsäcken. Nackdelen med den är att den är slut på förlaget. Hans bok "Svampar i skog och mark" finns däremot i handeln. Också Phillips, Jacobssons "Norstedts stora svampbok" är slut från förlaget, men har man tur kan man hitta den begagnad på bokbörsen (bokborsen.se)

Någon har sagt att om du brukar vara ute i naturen har du säker utan att veta om det varit inom hundra meter från en björn. Björnen har legat och tryckt och låtit dig passera. Inte förrän den vet att det inte finns någon människa i närheten vågar den sig fram och då kan det hända att den hittar en timmervägg att klösa i förhoppningen att den ska kunna rafsa fram myror och andra insekter. I alla fall hade en björn varit och hälsat på Ersk-Matsgården och lämnat klösmärken på väggarna.

Dagen var välbesökt, det kom ganska mycket folk av alla åldrar, säker minst femtio personer och det är nog ändå i underkant. Boerje och hans folk serverade en mycket välsmakande svampsoppa med smörgås.

Det åts svampsoppa både inomhus ...

... och utomhus

Dessutom bjöds det på musik från Bengt Synnebäcks dragspel

Framemot tretiden, då svampdagen avslutades, hade molnen tätnat och himlen blivit mer jämngrå. Det är regn på intågande och regn kan behövas om fler svampar ska lockas fram efter den torra sommar vi har haft.

I alla händelser rycker hösten närmare även om det enligt metereologernas definition fortfarande är sommar i större delen av Sverige.

Bosse Lundberg
(text och bild)

Johandagen i Trolska Skogen 8 september 2013

I strålande sensommarväder genomfördes Johandagen i Trolska Skogen i Mellanfjärden. Säkert den bästa plats vi varit på hittills! Många besökare kom. Särskilt märktes inslaget av små barn. Sammantaget kunde vi räkna in ett 100-tal besökare. Det var många från Naturskyddsföreningen som ställde upp.

Vid entrén

Niclas frågeslinga vållade mången huvudbry. Här är vinnaren och den rätta raden:

Ann-Christine och Åsa/Ann-Christine Larsen såg till att det målades och pysslades.

Resultat av målning och pyssel

Torsten tillsammans med Berndt svarade som vanligt för fågelholkstillverkningen ...

... och Inger hjälpte besökarna att tränga in i lavarnas värld.

Ove och Stefan visade på möjligheter för framtidens biltrafik i form av en vätgasbil. Dessutom hade vi en tävling i att göra upp eld med eldstål. Intresset och ihärdigheten i att hantera eldstålen gick inte att ta miste på. Våra tubkikare var uppställda – riktade mot en uppstoppad berguv. Alla förundrades över hur bra man såg!

Stort tack till Helena Brusell som ställde upp och öppnade hela anläggningen för oss!

Stefan Haglund
(text)
Ann-Christin Jäderholm
(bilder)

Upptakt inför Miljövänliga veckan 25 augusti 2013

Till upptakten inför Miljövänliga Veckan reste jag, Bosse Lundberg och Eva Yggström-Lundberg eftersom vi tyckte att årets tema var särskilt angeläget, den ekologiska maten.

Det kan kännas som om problemen i världen är ogripbara, utom möjlighet till kontroll för den enskilda människan, men om det nu är så att folk överlag transformeras från att vara medborgare till att bli konsumenter, så är det väl rimligen som konsument man kan göra en insats.

Ett trettiotal personer från bland annat Gävle, Sandviken, Falun, Dala-Järna, Borlänge, Avesta hade samlats på Birgittagården i Kungsgården utanför Sandviken. Eva och jag var längst ifrån komna – 40 mil bil totalt är väl inte så försvarbart ur miljösynpunkt, men vad gör man?

Efter välkomstfikat tog Maria Palm från rikskansliet i Stockholm över och visade en presentation om ekologisk mat. Den finns som PowerPoint-presentation och jag ska lägga ut den för nedladdning så snart som möjligt.

Maria Palm från riksföreningen går igenom bildspelet

Det viktiga är att få igång ett medvetande om att ekologisk mat är ett alternativ. Det finns fördomar om ekologiskt jordbruk, att det inte kan försörja jordens växande befolkning, att man inte vet om det verkligen är ekologiskt eller att det blir mycket dyrare och allt möjligt annat som påstås.

8 myter om ekologiska varor och ekologisk produktion.

På Youtube finns en engelskspråkig film som bemöter myterna om det kemiska jordbrukets nödvändighet: Do we really need industrial agriculture to feed the world?

Ekologiskt jordbruk är inte en fråga om återgång till gamla tiders odlingsmetoder. Man har kommit mycket längre. Ekologiskt jordbruk har utvecklat hållbara metoder för att åstadkomma ett jordbruk där

• man inte använder konstgödsel

• man inte använder kemiska bekämpningsmedel

• man inte använder genmodifierade grödor (GMO)

• man hämtar fodret i huvudsak från den egna gården

• man använder läkemedel vid sjukdom, inte i förebyggande syfte eller som  tillväxtbefrämjande medel

• man låter djuren vistas utomhus där de kan leva ut sitt naturliga beteende

Handla ekologiskt, men vad? Allt eller finns det något man kan börja med? Här är Naturskyddsföreningens förslag på fem varor som det är särskilt viktigt att växla om till ekologiska alternativ:

• Kaffe

• Bananer och vindruvor

• Mejeriprodukter

• Kött

• Potatis

De finns i handeln, i de flesta butiker, det är bara en fråga om att ställa om vanorna. På länken ovan finns kortfattade motiveringar varför just de här varugrupperna bör prioriteras.

Sen blev det mat, närproducerat, ekologiskt och vegetariskt. Efter matrasten dök Helge Berglund upp. Han driver ett bageri och ett kafé och berättade om hur han (numera pensionerad) i början på 80-talet växlade över till det som då kallades alternativ odling. Han såg fördelarna med minskad besprutning och att slippa beroendet av konstgödsel.

Han menade att det ekologiska jordbruket numera är så pass avancerat att det mycket väl går att uppnå en tillfredsställande produktion utan att förstöra jorden. Men man måste lära sig att tänka rätt, kunna hantera växtföljderna och lära sig att avvakta rätt tidpunkt för olika insatser. Som syn för sägen pekade han ut genom fönstret på grannens exemplariska fält där knappt fanns ett enda vildgräs bland säden trots att han odlade helt ekologiskt. Ekologiskt jordbruk är en fråga om vilja och kunskap och allt tal om att det inte håller för en hungrande värld är nonsens som backas upp av kemiföretagen och de som talar i deras sak.

Bottensten av prima granit

Efter besöket satte sig deltagarna med kaffe och kaka i grupper för att planera aktiviteter inför Miljövänliga Veckan. På Naturskyddsföreningens interna forum (naturkontakt.se – du måste vara medlem och ha ett konto) finns material att beställa om du vill göra en insats.

Men Eva och jag hade 20 mil hem, så vi tog farväl och tackade för dagen.

Bosse Lundberg
(text och bild)

Restslåtter på Rigberg 15 augusti 2013

Allt blev inte slåttat den 7 juli så det blev att ta ett tag till. Vi var fyra som samlades vid skolan i Hassela och när vi kom fram till Rigberg var tre andra redan igång med slåttern. Visserligen var det inte så varm i luften så här i skuggan framemot kvällen, men värmen kom inifrån när väl liarna och krattorna var igång.

På Rigberg finns den sällsynta fältgentianan som blir alltmer sällsynt nu när markerna inte hävdas och betas som förr.

Rigberg är ju en gammal bosättning och den här stenkonstruktionen lär ha varit smedja en gång i tiden.

En stunds vila vid fikabordet innan det sista rycket. Under rasten berättade Lennart Sving de osannolika historierna om hur barnshemsbarn från Stockholm under 1800-talet hamnade uppe i Korpåsen – det var ju mest en stig till Hassela och till Korpåsen nästan väglöst land! Hur fick man på Korpåsen reda på barnhusbarnen och hur reste de från Stockholm? Det rör sig ändå om 1800-talets första hälft. Material till berättelserna finns bevarade i Hassela kyrkbok där prästen Jonas Rolin under åren 1827–1859 skrev en mer eller mindre utförlig runa över de församlingsbor som dött.

Efter ett par timmars arbete är nu hela Rigbergsängen avklarad det här året också.

Bosse Lundberg
(text och bilder)

Nyinvigning av Kustleden 4 augusti 2013

Vallträff på Frästavallen 21 juli 2013

Ungdomsfonden i Gnarp har en stuga på Frästavallen. Naturskyddsföreningen i Nordanstig hade åtagit sig att samla ihop folk för att slåtta runt stugan. Senare samma dag var det vallträff i regi av ungdomsfonden, hembygdsföreningen i Gnarp, ridklubben, LRF och naturskyddsföreningen. Vägen mot Frästavallen var skyltad och första skylten stod utanför Backlunds i Gnarp.

På vägen mot Norromå dök skylt nummer två upp med ett par skyltare i färd med att skylta.

Alf Nordlund och Ove Sjödin ser till att folk hittar rätt

Ungdomsfondens stuga till vänster och framför den och till höger om vägen är de små ängsnuttar som ska slåttas (plus en bit bakom stugan).

När slåttern var igång var det cirka dussinet personer som med lie och räfsa gjorde jobbet klart på mindre än en timme. De små ängarna var fläckvis gula av fyrkantig johannesört.

Fyrkantig johannesört ("mannablod"), Hypericum maculatum

När man går loss på marken med så vådliga redskap som liar är det inte konstigt om det inträffar skador. Tyvärr drabbades en kopparödla och en paddhane. Båda fick sätta livet till. Bättre gick det för den trastunge som med ljudliga pip markerade sin närvaro i gräset. Lien måste ha passerat en hårsmån från fågeln.

En del av slåtterlaget och ett par av de varelser som levde farligt under någon timme: en stor vårtbitare, Decticus verrucivorus och fågelungen som pep, förmodligen en taltrast.

– Vad har vårtbitare, kackerlackor och trollsländor gemensamt?
– De genomgår ofullständig metamorfos. De passerar stadierna ägg, larv, vuxen utan något puppstadium till skillnad från fjärilar och skalbaggar som har fyra stadier i sin livscykel.

På vallen fanns en liten damm och en liten bäck. Inte så konstigt då att det fanns båda paddor och grodor.

Bäcken kommer fram efter passagen under vägen

Uppströms, på andra sidan vägen, rinner bäcken in en smal fåra, djupt nedskuren i gräsvallen.

Aron och Ingrid rensar upp i bäcken

Lite senare på dagen, vid ettiden, blev det lite mer liv och rörelse på vallen. Vädret var vackert, men det blåste en hel del redan på morgonsidan. Under dagen kom och for bortåt fyrtio personer varav en del fick lyssna på när Sven Norman berättade om vallens historia, bland annat att vallen fram till runt 1800 var delad så att den norra delen låg vid Gårdsjön medan den södra delen låg där vallen ligger nu.

Det är oklart hur länge fäbodbruket pågick här men troligen till slutet på 1940-talet. Frästavallen är en av Nordanstigs fyra vallar av riksintresse för kulturminnesvården (de övriga är Vallenbodarna, Västansjövallen och Åsvallen, alla i Gnarp). Om du missade Svens berättelse kan du få den i läsbar form om du klickar på den här länken.

Sven berättade även om naturen på och kring vallen. Här har hörts eller setts 40 olika fågelarter och hittats 130 olika växter. Vandringsleden Vallstigen passerar Frästavallen och ungefär två kilometer i västnordväst ligger grannen Åsvallen och fyra kilometer åt nordnordost ligger Gårdsjön.

Gnarps Ridklubb svarade för kolbullar och fika och förhöjde stämningen med hästbesök till alla barns förtjusning.

Evelina, hästen Ior, Ester och mormor Gertrud

Kolbullemästarna Bengt Hassel och Birger Lundmark

Bengt Synnebäck besökte oss och bidrog med några dragspelslåtar, vilket var mycket uppskattat.

Bengt Synnebäck underhåller med dragspelet

Gamla bilder uppsatta på fähusväggen berättade lite om vallens tidigare historia. Det blev en mycket trivsam träff på Frästavallen.

Besökare framför Gnarps ungdomsfonds stuga på Frästavallen

Bosse Lundberg och Sven Norman
(text och bilder)

Trolska skogen i Mellanfjärden 14 juli 2013

Vi fick liksom ifjol nöjet att visa upp vår verksamhet i den populära Trolska Skogen i Mellanfjärden.

Den 14 juli dukade Sven Norman, Ann-Christin Jäderholm och Niclas Vallin upp bord med information om föreningen och exempel på blommor, mossor och lavar man kan hitta i området. Bl.a. kunde man jämföra vitmossor med fönsterlav, d.v.s. den lav som brukar kallas för vitmossa i affärerna kring jul.

Kortare exkursioner där besökarna fick lära sig känna igen (minst) fem olika blommor erbjöds också.

Runt 300 besökare i alla åldrar hade letat sig hit denna behagliga högsommardag för att utforska skogens allehanda väsen. Vi tackar Helena Brusell för inbjudan och alla besökare och alla som arbetar i Trolska Skogen för en mycket trevlig dag!

Niclas Vallin
(text)
Ann-Christine Jäderholm
(bilder)

Fotnot

Benämningen vitmossa som handelsnamn, det namn som står på påsar och etiketter med juldekorationer, är inte vitmossa i botanisk mening, ja inte ens mossa utan en eller flera arter lavar, till exempel fönsterlav eller renlav. Lavar växer torrt och långsamt, så långsamt att det kan bli fula sår som blir kvar rätt länge om man inte är ytterst varsam om man plockar lite åt sig själv. Att plocka till försäljning är inte tillåtet.

Fönsterlav (Cladonia stellaris) och renlav (Cladonia rengiferina)

Vitmossa växer på fuktiga ställen och behöver inte alltid vara vit. Den är snarare grön, men kan också vara röd. Det finns flera tiotal arter vitmossa i Sverige. Finns det vatten tar vitmossan det till sig, så att den bildar blöta mattor. Torv är mer eller indre förmultnad vitmossa som kan finnas i tjocka lager som fyllt ut den sjö som en gång fanns på platsen.

Vitmossa (Sphagnum)

Slåtter i Rigberg 7 juli 2013

För 22:a året i rad slåttade Naturskyddsföreningen Rigberg i Hassela. Vi slåttar för att försöka bevara den flora, som fanns och finns i området.

Brudsporre

Ett dussin arbetsvilliga entusiaster samlades vid skolan i Hassela för att sedan åka upp till ”svedjefinnarnas Rikmäki”, som på svenska kallas för Rigberg. En trogen slåtterkarl, Sture Abrahamsson, som ställt upp under många år deltog också i år i arbetet. Under vinterhalvåret bor han i Spanien, men sommaren tillbringar han i Sverige. Slåttern i Rigberg är då en av aktiviteterna, som han försöker att ställa upp på. I Naturskyddsföreningen är vi självklart tacksamma för att det finns sådana eldsjälar. Ett stort tack till alla som ställde upp och jobbade under några timmar. Varmt och jobbigt men en trevlig stämning.

Undertecknad och Torsten Hansson hade tidigare under veckan varit upp till Rigberg och slåttat och gjort i ordning hässjan. Vi slåttade bl.a. för att växterna skulle torka och fröa av sig och att det skulle bli lättsammare att räfsa/harva upp höet. Då gräs torkar kallas det för hö.

Vi såg de vanliga arterna och kunde konstatera att brudsporren blommade för fullt och att nattviolen nästan hade blommat färdigt. Längs vägen upp till rastplatsen hälsade toltan oss välkommen.

Under pauserna smakade det gott med hembakat bröd. Kaffe och te smakade förträffligt under den varma högsommardagen. Vattenpauserna blev många på grund av värmen.

Dagen avslutades på Ersk-Matsgården med en traditionell måltid och kaffe med rullrån.

Ett stort tack till alla som ställde upp och jobbade med slåtterarbetet i Rigberg.

Ragnar Svensson

Orkidévandring vid Lunnsjön 10 juli 2013

En sällsamt vacker sommarkväll! Ljummet i luften, nästan myggfritt, kunniga guider och ett gäng på tolv nyfikna natur- och kulturälskare. Kan man önska sig något bättre? Nej, och det märktes också att ingen hade bråttom hem. Vi höll oss kvar länge i kvällssolen uppe på Vettberget. Här följer något av det vi fick se och höra under turen.

Efter två kilometer genom skogen kom vi till rikkärret vid Lunnsjön. Vår gästande guide Enar Sahlin, som är sommarboende i Hälsingland och en av Botaniska Föreningens floraväktare, genomförde en mycket intressant guidning. Först berättade han om rikkärrets tillkomst och den rikedom på kalk och mineraler som vaskas fram ur markskiktets ”mjäla” av grundvattenströmmar. Det här kärret klassades av Enar som ett ”medelrikkärr”.

Enar Sahlin (till höger) berättar om rikkärr

Karaktärsväxter på ett medelrikkärr är bland andra: gräsull, snip (ej karaktärsväxt i Norrland), tagelsäv, tätört (ej karaktärsväxt i Norrland), ängsnycklar, ängsstarr. /Wikipedia/

När vi kom till kärret möttes vi av den lysande vita gräsullen

Av de växter som räknas upp ovan fick vi också se snip, tätört och ängsnycklar. Sammanlagt kunde Enar hjälpa oss att identifiera 7 orkidéarter: ängsnycklar, skogsnycklar, blodnyckel, jungfru Marie nyckel, nattviol, tvåblad och spindelblomster.

Det utbröt skattjakt bland deltagarna, vi fångade de små blommorna i våra kameror

Andra intressanta växter på kärret var vattenklöver, sjöfräken, ormrot, skvattram, rundsileshår, tätört, kärrspira, nejlikrot, humleblomster, knagglestarr, trådstarr, vitpyrola och ögonpyrola.

Efter ett par timmar hos den fina floran gick vi upp till Vettbergets fornborg. Där väntade oss ett utmärkt föredrag av Bertil Sundin om fornborgen, hur den fungerat som utkiksplats mot havet och hur man vid fara signalerande med eldar längs kustens ”Vettberg”, som låg på lagom avstånd. Även som tillflyktsplats undan fiender har borgen haft sin funktion.

Den berömda hällristningen ”fotsulan”, gömd i en djup bergsklyfta har ingen given förklaring. De flesta i gruppen hade redan sett den, och den kändes nog ganska otillgänglig också för de flesta av oss. En ur gruppen klättrade i alla fall ner och kunde rapportera att ”sulan” fanns kvar.

Innan vi lämnade de solvarma berghällarna sökte vi upp de fina tuvorna av bergglim, Silene rupestris, som växer med minst hundra plantor på bergets sydsida.

Bergglim

Enar Sahlin räknar plantor av bergglim på Vettberget

Utsikten över Lunnsjön med skogen och sedan havet i bakgrunden var bedövande vacker, och som sagt – ingen ville lämna denna härliga kvällssol.

Strax före klockan 23 skiljdes vi åt vid Statoil i Gnarp.

Ann-Christin Jäderholm
(text och bild)

De Vilda Blommornas Dag 16 juni 2013

De Vilda Blommornas Dag är ett evenemang som initierats av Sveriges Botaniska Förening. I Nordanstig hölls dagen i regi av Naturskyddsföreningen i Nordanstig. Ett tjugotal deltagare hade samlats på torget i Mellanfjärden och fick sällskap av en molnfront som gjorde sitt bästa för att hålla deltagarna lagom fuktiga.

Vi delade upp oss i två grupper, den ena under ledning av Veronica Jägbrant, den andra leddes av Ann-Christin Jäderholm. Tyngdpunkten för dagen låg på ormbunksväxter. Den första som dök upp var stensötan vars brunfjälliga "rot" (rätteligen jordstam) många barn har sugit på och upplevt den besksöta lakritssmaken.

Stensöta, Polypodium vulgare

Sen dök de upp, en efter en, växterna som det var värt att stanna upp och fundera lite över. De som man inte kan undgå att lägga märke till nu när de blommar så ymnigt: smörblomma, midsommarblomster, hundkäx och lite längre ner i vegatationen teveronica.

Andra är visserligen vanliga, men kan vara besvärliga att hålla isär: ängssyra–bergsyra, ängskovall–skogskovall, hultbräken–ekbräken. Sven Norman uppmärksammade oss på vårfryle, Luzula pilosa, en tidigt blommande ört (redan i april, maj) vars karakteristiska blad man ofta ser i skogsmarkerna.

Ett fågelbo i ett träd vid stigen var till en början en gåta. Pungmes, men den finns ju inte här. Väl? Tills Sven Norman klev in bland buskarna och kunde konstatera att det var ett björktrastbo som tappat greppet om tillvaron och trillat ner en våning.

Havererat björktrastbo

Runt trädet med boet hade humle funnit en fristad
 

Hultbräken, Phegopteris connectilis, känner man
igen på att det nedersta paret blad är tillbakaböjt

Om varning nummer ett var för att umgås alltför intimt med örnbräken kom varning nummer två genom en blixtdrabbad tall. På tal om att söka skydd under träd när åskan går.

Trots trollvarning fortsatte expeditionen oförtrutet vidare genom den okända terrängen

"Ormbunke" tänker man kanske, möjligen träjon, men det är knivigare än så. Vänder man på bladen och sporsamlingarna är streck- eller kommaformade, så är det inte träjon vars sporsamlingar är rundade.

Majbräken, Aspleniaceae filix-femina

Kanske inte kommaformade, men definitivt inte runda

Vandringen följde till största delen Kustleden, men slutbiten fram till fikaplatsen följde vi den stig som Edsmyråns intresseförening hade stakat ut.

Vid fikaplasten fanns kraftiga bestånd av strutbräken och namnet förstår man när man tittar ner i den tratt som bladen bildar.
 

Strutbräken, Matteuccia struthiopteris

Strutbräken blev punkt på exkursionen och det var dags för fika. På tavlan finns en bild av Edsmyrvallen från 1930-talet och en del historiska notiser.

Regnet tilltog och försökte spä ut kaffet och det var inte så inbjudande att sitta ner, men trots regnet hade det varit en givande dag. Bredvid rastplatsen brusade en liten fors i Edsmyrån, som vattnar av Jättendalssjön.

Sen gick vi hem.

Bosse Lundberg
(text och bilder)

2013-06-16

Naturnatten i Vattingsmalarna 5 juni 2013

Himlen mulet grå. Trots regnet tidigare på dan hade dryga dussinet personer samlats vid betongtrappan i slutet av vägen till Vattingen där Sven Norman inledde med att berätta lite av platsens historia.

Vattingen var i början av nittonhundratalet ett aktivt fiskeläge.
Bilden är från 1914.

Bränslebrist som följd av Världskriget gjorde att Statens bränslekommission reste land och rike runt för att komma över allt som lokala ombud kunde nosa upp i form av ved. Vid den tiden var fisket i Vattingen redan historia och timmerhusen övergivna, vilket gjorde att deras värde stavades ved. Och så kom det sig att husen sågades upp. 1937 var allt borta. Senare, på femtiotalet, byggdes nya hus för helt andra ändamål och numera är Vattingen befolkat igen. Åtminstone sommartid.

Ner mot stranden finns en specialitet för Vattingen: Klangstenen. Klangstenen avger ett ljust "ping" när man knackar på den med en annan sten. Förr kallade barnan den för "sjungstenen" och sången, sa de äldre, kom sig av sången från alla flugor och insekter, som surrat kring stenen ditlockade av all fiskrens som hamnat på den. Nutidens syn på saken handlar om stenens mineralsammansättning.

Efter Svens inledning började vi vandringen längs den del av kustleden som för fram till Hartskär.

Vi går genom skogen och plötsligt öppnar sig naturen och vi passerar ett par gånger stora klapperstensfält. Där gäller det att hålla sig till stigen, för fälten är ömtåliga, och den kartlav som ger fälten sin prägel slits lätt ner av ett överskott av ovarsamt trampande.

En liten uppställning längs vägen. En håller kameran, ett par andra är i närheten.
Vi var tretton inalles.

Framme vid målet kom veden fram och därmed också problemet att uppbåda tålamod nog för att grilla på glöd i stället för eld. När glödbädden var som finast var det mesta uppätet.

En halvtimme före midnatt var vi tillbaka vid betongtrappan och kunde konstatera att kvällen inte alls blev så kall som den först hade verkat.

Bosse Lundberg
(text)
Ann-Christin Jäderholm och Bosse Lundberg
(bilder)

2013-06-06

Fågelvandring i Strömsbruk 16 maj 2013

Ca 25 fågel- och naturintresserade slöt upp för att vandra längs Harmångersån ut mot Ornskarpen. Det mest glädjande var att 16 % av deltagarna var fågelintresserade ungdomar.

Undertecknad hade lyckats engagera den erkänt duktige ornitologen Owe Nygren, numera boende i Hudiksvall. Owe var en av de personer som var med och bildade Nordanstigs Naturskyddsförening.

Vi startade upp med att lyssna på några inspelade fågelläten. Ortolansparven, rödhaken, rödstjärten och bofinken skapade med sången en bra start på promenaden.

Ortolansparven är en av de arter, som minskat i antal de senaste åren troligtvis beroende på de stora förändringarna inom jordbruket.

Owe sade att på grund av de ostliga vindarna, som förde med sig kylig luft från havet, skulle vi inte ha för höga förväntningar på att kunna slå något rekord i antalet fåglar.

Det är definitivt inte något som vi strävar efter då vi gör våra fågelpromenader. I stället betonar vi naturupplevelsen och den sociala samvaron.

                                                 "Ej där, ej där!"
 

Jo, då vi kom ut på Ornskarpen så kunde vi skåda ejdrar ca 400 m ut. Det var gudingar, som likt flöten guppade upp och ner på vågorna. Utan tubkikare skulle det ha varit svårt att få se dem på de sätt vi kunde. Ena stunden kunde vi se dem för att sedan se dem försvinna bakom vågkammarna.

Owe Nygren

I solens sken intog vi den medhavda matsäcken sittande på stenar vid Bottenhavets strand. Vattenståndet var mycket lågt.

Då vi avslutade vår promenad kunde vi notera att Owe hade haft rätt. Vi hade tillsammans sett och hört ca 25 olika fåglar.

Ett stort tack från föreningens sida till Owe som med kort varsel kunde ställa upp och hjälpa till vid vandringen.

"En helt magisk kväll" sade en av deltagarna dagen efter.

Ragnar Svensson

2013-06-20

Månskensvandring med ugglespaning 22 mars 2013

Årets ugglespaning gick av stapeln i kommunens västra del, nämligen Söderåsen som ligger vid Kittesjöns sydvästra del.

Jan Nordlund, boende i Söderåsen, hade tipsat undertecknad om detta område, som ligger en bit upp på Hålberget. Enligt Jan häckade ett kattugglepar under fjolåret i en holk han satt upp uppsatt längs den väg, som vi skulle vandra.

Vi, 25 ”lyssnare”, startade vår vandring upp mot grillplatsen i ett underbart väder med en halvmåne, som lyste upp vår vandring. Sträckan, som vi vandrade var ungefär 1 km. På flera platser stannade vi för att lyssna. Vi hoppades få höra kattuggla, men även pärluggla och slaguggla stod på önskelistan. Jan berättade att för många år sedan hade man hört berguv. Willy Karelius hade då han levde ett berguvspar i en voljär. Han var en av de drivande i projektet Berguv Nord. Under de sista åren som han deltog i projektet släppte han ut ungarna i omgivningen.

Väl uppe vid grillplatsen grillade vi medhavd korv och drack av den medhavda drycken. Vi hade en trivsam stund tillsammans. Den kände filmaren Berndt Persson berättade om upplevelser han varit med om då han filmat.

På vägen tillbaka till bilarna stannade vi för att eventuellt få höra någon uggla. Men trots att allt verkade perfekt, fick vi tyvärr inte hör någon uggla.

3 dagar senare gjorde scouterna från Bergsjö en ”ugglevandring”. De fick höra den kattuggla, som vi hade hoppats kunna höra under föreningens promenad.

Ett särskilt tack från föreningens sida riktar vi till Jan Nordlund.

Ragnar Svensson

Vargsymposiet i Vålådalen 11–13 mars 2013

Inger Åhslund och jag (Stefan Haglund) deltog i det årliga Vargsymposiet som hålls i Vålådalen. Symposiet handlar inte enbart om vargen utan om alla stora predatorer, i Sverige och internationellt. Årets symposium kom till övervägande del att handla om vargen, som blivit en het potatis i debatten.

Läget är följande:

I Sverige har vargen varit utrotat fram till mitten på 1970-talet då först två och sedan en varg invandrat till Sverige från Ryssland. Vargarna lyckades ta sig igenom först det finska och därefter det svenska renskötselområdet, varefter de bildade revir i Värmland. Sedan dess har vargpopulationen ökat, trots såväl laglig som olaglig jakt.

Känslorna kring vargen svallar höga – för och emot. Sverige har undertecknat Art- och Habitatdirektivet inom EU vilket bl.a. innebär att Sverige skall garantera Gynnsam bevarandestatus för vargen. Detta utgör ett problem, då den svensk/norska populationen är kraftigt degenererad på grund av sin isolering ifrån andra vargpopulationer. Olika sätt att minska degenerationen diskuteras. Vad som eftersträvas är en naturlig invandring, men denna försvåras av att vargen är lovligt jaktbyte i både det finska och svenska renbetesområdet.

Vargpopulationer i Europa
 

Liljelund lade fram sin Rovdjursutredning i vilken det förespråkades en vargstam på 450 djur. Denna underkändes av regeringen. Naturvårdsverket föreslår i stället en stam på 380 djur. Miljöminister Lena Ek däremot föreslår en population på 180 djur. Från jägarhåll vill man ha en stam på 150 djur … För närvarande är stammen på ca 350 djur varav merparten finns i Mellansverige. Strövargar har iakttagits i hela landet så långt söderut som i Skåne.

Under de två senaste åren har licensjakt samt, i mindre skala, skyddsjakt bedrivits. Några vargar har fällts enligt  § 28 i Jaktstadgan. En vargtik har flyttats från Junsele tre gånger och flyttas nu en fjärde gång. Jakten på varg har överklagats av bevarandeorganisationerna och  jakten på varg stoppats. Man kan lugnt säga att situationen är förvirrad! Politikerna från Jordbruksutskottet lyckades inte bringa någon ordning på  röran – snarare tvärtom. (M) och (Kd) skyllde på bevarandeorganisationera för överklagandet av jaktbeslutet och (S) klandrade EU för att lägga sig i!
 

Vargpopulationens utveckling
 

Förekomst av varg

Från USA rapporterade Ed Bangs och Tom Heberlein om hur man hanterar sina båda populationer.

Per Mikael Utsi, Ordförande i Sametinget, beskrev det samlade rovdjurstrycket på rennäringen. Man beräknar att uttaget av rovdjuren ligger på ca 15 % och samerna vill att det maximala trycket skall ligga på 5 %. Här sitter emellertid inte vargen på de anklagades bänk. Endast i de två sydligaste samebyarna kan påverkan av varg påvisas. I stället är det lo, björn och järv som står för skadorna. Som exempel kan nämnas att björnens födointag under maj–juni består till 20 procent av kalvar (ren och älg).

De övriga 24 presentationerna gav inblickar i den forskning som bedrivs – men slutklämmen var att det ändå kvarstår många områden att utforska inför framtiden.

Föryngringar (hittills)
Beräknat antal 35-40

Studier av vargarnas födoval presenterades. Där framkom att vargarna väljer det minst farliga bytet. I rådjurstäta områden föredrar därför vargarna rådjur framför älg, som är bättre på att försvara sig.

Vidare presenterades en studie av kullstorleken. Det visade sig att denna varierar från 2 valpar till 11! Medelkullen har 5,6 valpar. Av dessa överlever cirka 70 % det första levnadsåret.

Vi tackar Länsförbundet för det ekonomiska bidraget som gjort att vi kunde delta i symposiet!

Stefan Haglund        Inger Åhslund

Årsmöte 10 mars 2013

Ugglespaning i Bergsjö och Ilsbo 28 februari 2013

Vi var ett 25-tal föräldrar, lärare och elever som gick ut i skogen för att lyssna efter ugglor. Någon uggla hörde vi inte, men hade ändå en trivsam kväll vi en stor brasa där det grillades korv mm. Vädret var blåsigt men vid den sköna lägerelden var det varmt och  gott!

Ugglespaningen Ilsbo skola

Varje år så åker vi på ugglespaning.

De ugglor som det är störst chans att se är pärluggla, kattuggla, och slaguggla. Vi samlades på skolan 18.15. Sen ställde vi upp i grupper och åkte några i varje bil till slakteriet i Svedja. Sen gick vi till Liaberget.

Ragnar hade gjort i ordning en stig upp till grillplatsen.

När vi kom till grillplatsen så tände Ragnar en brasa. Sen följde vi med honom på en upptrampad stig. När vi kom till slutet av stigen så visade Ragnar oss orrbajs. Orrarna hade dykt ner i snön för att övernatta där.

Därefter gick vi tillbaka till elden och grillade korv, hamburgare och marshmallows. Efter grillningen lekte vi kurragömma. När vi hade lekt ett tag så gick vi tillbaka till bilarna och åkte hem.

Det var en blåsig kväll men stjärnklar. Roligt att veta att alla fyror gör samma sak i hela Nordanstig.

Edvin & Isac