Naturskyddsföreningen Nordanstig

Vi samlades en grupp om 17 personer i solskenet på Vallenboan. Vandringen gick sedan efter Vallstigen upp mot Gårdsjön. På vandringen följde Veronica Jägbrandt från Skogsstyrelsen med och hon pekade på olika skogstyper vad man kunde titta efter för att bedöma dess mångfald.

Det vi såg var produktionsskog i olika åldrar. Däremot var det lite älgskador. Vi såg även områden där det var tätt med yngre tall och inget annat, liktydigt med en biologisk öken, som i framtiden kan innebära stora risker för skogsägare med tanke på hur klimatet förändras.

Veronica fick många frågor att svara på innan det var dags att avnjuta det medhavda fikat vid Gårdsjöns badplats.

Vandringen tillbaka till Vallenboan gjordes med några kortare uppsamlingsstopp.

Sedan stannade vi till vid Strangells skifte efter vägen från Vallenboan till E4. Där gick vi in en bit och tittade på skogen som ska stå i fri utveckling. Idag innehåller den inte så höga naturvärden för den har bara stått drygt tio år än i fri utveckling . Före det brukades den som vilken annan produktions skog som helst.

Vi tackade sedan Veronica för hennes medverkan och avslutade dagen med hemfärd.

Vi var 16 pigga vandrare som gav oss i väg från Hamnstugan i Lönnångersfjärden. Vädret var bra med lite blåst.

Lingon och blåbär fanns det, men svampen låg fortfarande och tryckte i mörka jorden. Uppe bland träden konverserade några tofsmesar.

Större delen av Kustleden fram till Åsbölestugan är en bred traktorväg och lätt att gå.

Någon kom med ett förslag om att vi skulle välja en annan väg tillbaka. Valet blev vägen mot Stocka för att vi därifrån skulle följa vägen mot Morängsviken. Från Stocka går Kustleden till stor del längs den vägen.

Väl framme i Morängsviken fick vi chansen att se kommunens utvecklingsområde.

Därefter följde vi Kustleden vidare förbi Rammelsand och vidare tillbaka till Hamnstugan.

Det blev en promenad på drygt elva kilometer. Vi såg varken björnar eller örnar, inte ens någon skarv. Men en utflykt blev det och det i Nordanstigs vackra natur.

Nyordning för året är två slåttertillfällen. Dessutom slåttar vi senare än tidigare år. Tanken är att örterna ska hinna bilda frö och hinna fröa av sig.

Vi var 16 personer, bland andra naturälskaren, liemakaren och miljökämpen Allan Edblom. Extra glädjande var också fyra för året nya deltagare.

Det man inte gör manuellt kan göras maskinellt,
men att det ska räfsas kommer man inte ifrån.

Vi inventerade Fältgentiana och hittade 200 exemplar. Inventeringen utfördes av för året nya inventerare då vår mångåriga inventerare i år inte kunde deltaga. Många i blom och ovanligt höga. Även en Grönyxne, två Brudsporre, tre Topplåsbräken och en Slåtterblomma hittades.

Slåtterblomma (Parnassia palustris) och grönkulla (Coeloglossum viride)
Fältgentiana (Gentialnella campestris) och tibast (Daphne mezereum)

En utvärdering kommer ske senare av valet att slåtta två gånger men till nästa år kommer det att bli en viss förändring när det gäller vilka områden som tas först och vilka som sparas till andra omgången.

Vi gjorde en hässja under ledning av Ragnar Svensson, alla var glada och vädret var perfekt. Slåttern avslutades med ett gruppfoto där alla utom Ragnar deltog eftersom han höll i kameran.

Efteråt intogs mat på Ersk-Mats-gården, där det bjöds rågmjölspanerad svedjerova och kolbullar.

Som vanligt ett trevligt avbrott i vardagen – slåtter i Rigberg. Vädret var med oss, dryga dussinet slåtterfolk, som hann med ungefär halva området denna den första av årets två slåttertillfällen. Nästa gång blir den 26 juli, också det en söndag.

Topplåsbräken är sällsynt och förekommer på kulturpåverkade platser som fäbodvallar, slåtterängar och vägkanter. Arten har sin huvudutbredning i mellersta Norrland, men har påträffats söderut till Närke och Värmland. Första fynduppgift är från Anundsjö i Ångermanland och publicerades 1833.
(Källa: Den virtuella floran)

Brudsporre är ganska sällsynt, men har en vid utbredning som sträcker sig från Skåne till Torne Lappmark. Den växer på fuktig kalkrik mark, i ängar, betesmarker, kalkkärr. Varieteten praktsporre (var. densiflora) förekommer i Skåne och på Öland och Gotland, där den växer i kanterna av kalkkärr. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades år 1732
Källa: Den virtuella floran

I samband med slåttern inventerade Ann-Christin Jäderholm växtbeståndet. Tidigare inventeringar har gjorts av Ann-Christin Jäderholm och Birgitta Ståldal, (2007) samt av Länsstyrelsen (2016). I år hittade vi 60 olika arter mot knappt 50 år 2007.

Tretton deltagare såg bland annat: vårfryle, vårbrodd, skogsstjärna (vissa rosa) majsmörblomma, johannesört och ekorrbär.

Även några exemplar av fältgentiana nedanför Sverkers hus. Tyvärr är det sent i år med växtligheten på grund av den kalla våren.

En högmosse skapar i viss mån själv sin hydrologi oberoende av vattenståndet. Fysionomiskt skiljer man på kärr och högmossar genom att endast högmossarna har en tät bottenmatta av vitmossa (Sphagnum), som också är den dominerande växttypen i denna vegetation.

På kärren dominerar halvgräs (till exempel olika starrarter och ängsull). Om det finns en bottenmatta av mossor, består denna aldrig av vitmossor, utan av brunmossor (till exempel Amblystegium)

Källa: Wikipedia

Efter vi gått runt och tittat på växterna så avslutade vi med medhavd fika där vi även fick underhållning av Bengt och Erling.

Vi blev 15 stycken som upplevde en trevlig kväll i Sveriges natur. Större delen tog en kort promenad från Ragvaldsnäs efter Kustleden medan några anslöt i Oxsand för att sedan avsluta promenaden på Oxsandshällan.

Där försökte vi titta efter fåglar och några visade sig för oss till exempel fiskmås, skarv och någon tärna. Några hörde gulsparv och koltrast.

Många sorters violer upptäcktes. Växtligheten har inte riktigt kommit igång än p.g.a. den kalla våren.

Grillarna tändes och korvar grillades samt någon som slog löst på en grillad ost. Bertil Sundin berättade om platsens historia och närliggande områden. Spekulerades om det hade varit en betesplats för oxar och därav platsens namn. Efter att ha intagit lite kaffe och annan dryck så släcktes grillarna, därefter blev det en promenad tillbaka.

Trots den väldigt speciella våren beslutade Nordanstigs Naturskyddsförening att arrangera den årliga promenaden ut på Ornskarpen längs Harmångersån. Under rekognoseringen såg jag och min fru många svalor. En svala gör som bekant inte någon sommar. Det var dock säkert hundratals svalor som jagade insekter över vattenytan och buskaget närmast stranden ute vid havet. ” Nu måste väl ändå sommaren komma.”

Våren hade hittills varit torr och kylig. Då vi rekade var det 6 grader och en svag nordostlig vind. Jag tänkte att det inte skulle komma så många skådare dagen efter.

Undertecknad hälsade deltagarna välkomna till årets fågelpromenad. Vi var faktiskt 20 skådare. Några hade åkt från Sundsvall för att få vara med och gå i den vackra naturen. Alla uppmanades att hålla avstånd från varandra, havsörnens vingbredd, pga. pandemin som drabbat hela världen. Vi hade också sagt att vi inte lånade ut några kikare och alla måste visa hänsyn.

Längs ån ner mot havet kunde vi lyssna till koltrasten och se en drillsnäppa som vickade på stjärten för oss. Några meter över vattenytan flög storskrakar och småskrakar. Det var mer liv på åsidan än det brukar vara. Däremot hördes inte så många fåglar på skogssidan. Undertecknad visade på blommande pors och deltagarna fick känna på den aromatiska lukten. Vattnet hade eroderat strandbrinken mycket mera än föregående år och alla uppmanades att vara försiktiga då de gick. För många år sedan hittad undertecknad en giftig växt just vid vattenbrynet. Sprängört, som kan förväxlas med hundkex.

Även detta år hade undertecknad avdelat Lasse Norman till att vara nere vid havet och studera fåglar för att sedan visa oss och berätta vad han hade sett. Jag skrev ifjol att det var ett lyckat drag att ha Lasse ner vid havet. Tack vare hans iakttagelser kunde vi även i år fylla på vår lista med många arter.

Detta år liksom tidigare år var Hudiksvalls ornitologer ute på Ornskarpen. Lasse blev något överraskad då han gick till sin bil för att hämta sin ryggsäck. Ingen märkte att han gick förbi dem. Alla stod och tittade i sina tubkikare. Det finns gott om plats för skådare ute på Ornskarpen men ett annat år kanske vi ska lägga vår utflykt på en annan dag. Detta eftersom de har något som de kallar ”tisdagsutflykter”.

Vid ”Ardervikens” mynning såg vi bland annat gluttsnäppa och grönbena. Vi tackade Lars för hans hjälp och gick vidare upp mot reningsverket. Någon hojtade till att två hökar hade siktats över vassen i den igenvuxna viken. Vi fastställde tillsammans att det var brun kärrhök. Senare då Lasse kom ikapp oss sa han att de med största sannolikhet häckade där. Han talade också om att han hade sett mindre strandpipare och en vattenrall då han stod kvar och skådade.

Lasse och undertecknad var med och hämtade en vattenrall som en katt hade fångat i Ingesarven. Katten skulle visa upp jaktlyckan för sin husse och matte. Vi såg till att frakta fågeln till Nisse Lundmark i Sundsvall. Han skulle sedan se till att rallen skulle få flyga med ett plan till Malmö. Där en av Nisses vänner skulle ta hand om den. Nisse ringde dagen efter till undertecknad och berättade att vattenrallen hade dött av skadorna den fått. En viktig info är att detta hände 28 december!

Där passade föreningen ordförande på att berätta om kustleden. En led som går från Medelpadsgränsen i norr och ända till Sågtäkten i söder. Dessutom fick vi info om kommande aktiviteter. Naturnatten 5 juni är den som kommer först. Allt går att finna på föreningens hemsida.

Varje år brukar någon säga att hen har hört göken. I år var det föreningens ordförande som gjort det. Östergök – perfekt detta år.

Slutligen ett stort tack till alla som var med och hjälpte till under vandringen. Stort tack också till alla deltagare som visade respekt och ansvar.

Bläsand, bofink, brun kärrhök, drillsnäppa, dubbeltrast,
ejder, fiskmås, fisktärna, gluttsnäppa, gräsand, grönbena, gröngöling,
gulärla, hussvala, häger, kanadagås, knipa, knölsvan, koltrast, korp, kricka,
kråka, ladusvala, mindre strandpipare, ringduva, rödhake, silvertärna,
skogssnäppa, skrattmås, smålom, småskrake, spillkråka,
storskrake, svärta, sädesärla, talgoxe, vattenrall.