 |
Naturskyddsföreningen Nordanstig |
 |
|
Kalender 2014-15 |
||
|
|
|
Vecka 35–36
Hösten nalkas, naturen förfaller. Förfaller? Det kan väl inte vara rätt ord för en natur som koncentrerar livsandarna för nästa års liv. Det är sant att det inte längre behövs någon lockande prakt eller förföriska dofter, den tiden är i stort sett över och nu går var och en hem till sitt och säkrar det som ska bli nästa års liv. Varför skulle höst och ålderdom vara ett förfall när de i själva verket bereder för livets fortsättning?
Ibland undrar man över hur vissa växter lyckas sprida sig överhuvudtaget. Det behövs inte mycket fukt för att rallarrosens fjäderförsedda frön ska kladda ihop sig till en väv som klistrar sig fast och inte längre kan sväva bort.
Tunna vävar duger också till hus. Bland blåbär och lingon lever en liten koloni spindelungar. Huset har fört en yttre tältduk och inuti den finns ett tätare innertält där ungarna kryper omkring.
För många växter är blomningen över och kvar blir fröhus med mer eller mindre skulpturala former.
Krollilja, rödblära, akleja
Hundäxing, kvickrot, (ängs?)kavle
Äpplena mognar medan åkertisteln blommar och sätter frö, liksom rödklövern som, i likhet med röllekan, har blommat länge nu. De blommar oförtrutet vidare och sätter frö vartefter.
Åkertistel, rödklöver, rölleka Lingonen håller på att mogna och det finns fortfarande gott om blåbär. Det finns till och med lingon som fortfarande tror på blomning.
Det är skördetid inte bara för bönder, trädgårdsodlare och bärplockare. Många svampar väntar inte på att bladen ska falla till marken utan slår sig ner på bladen medan de fortfarande är gröna.
Lönntjärfläckar, rost på hallonblad Druvflädern vid verkstaden råkar ut för samma sak år efter år: ett svamangrepp äter i stort sett upp alla bär.
Druvfläder, svampangripen respektive frisk Vecka 33–34 Svartmyrorna bor under stenplattona framför entrén hos oss. Vi har en övenskommelse: "Under plattorna ok, men inte in i huset". Skifferplattorna svajar och sjunker till olika nivåer, men myrorna sköter sig. För det mesta. Under ett par veckor vimsade de omkring mer än vanligt och man fick i stort sett hoppa ur huset för att inte trampa på dem. Virrigheten och kringspringandet påminde starkt om våra egna myndigheters planering i största allmänhet: brist på samordning och kommunikation. Fast det var nog att missförstå myrorna. En dag fick det sin förklaring: brölloppsbestyr. Plattorna fylldes av bevingade väsen.
Lite så här i efterhand fortsätter ett visst springande, men det är kanske inte så konstigt eftersom det är så varmt och det borde bli hett under stenplattorna nu när sommaren och värmen har kommit så här lite bakefter. Men överenskommelsen gäller fortfarande: "Inget spring inne i huset!" Gulsporren har kallats 'flugblomster' för att man förr lär ha blandat den med mjölk för att ta död på flugor. Den blommar nu, tillsammans med rölleka – fast rölleka ska visst heta 'röllika' om man ska vara noga. På latin heter den Achillea millefolium, 'millefolium' betyder ungefär 'tusen blad' och visst är bladen finflikiga även om det inte syns på bilden.
Nysörten, Achillea ptarmica, är en nära släkting till röllekan. 'Ptarmica' är härlett från grekiskans 'ptario' som har med nysa att göra.
I södra Sverige och i Stockholms skärgård växer björnbär, stora svarta välsmakande hallonlika frukter. Men det finns varianter som växer även uppe hos oss, men lika välsmakande som söderöver är de inte. Hos oss är de fortfarande kart, men med tur med vädret blir det en skörd.
Hasselnötter brukar vi inte ha ett överflöd av så här långt norrut, men i skyddade lägen och med gynnsamma vårvindar kan hasseln mogna med julnötter som inte skäms för sig. Den lilla svamp som åstadkommer det vi kallar lönntjärfläckar är i full verksamhet. Lönnen tar nog ingen direkt skada, men det verkar som om lönntjärfläckarna ser sin chans främst på de lönnar som inte växer så gynnsamt. Häggbär och körsbär håller på att mogna.
Hösten närmar sig, men i år närmar den sig samtidigt som sommaren bestämt sig för att blomma ut för fullt. Rallarrosen har väl lite kvar av sin blomning, men för det mesta har den gått i frö.
Vecka 32
Luftfuktigheten är hög så här års, bortåt 95 % relativ fuktighet. Fuktkvoten stiger i omålat virke och det råder delade meningar om att måla så här års. I en liten glänta bland gräset sker en nyetablering. Ny och ny, den måste väl funnits där i alla fall ett tag, för det ligger redan många tusentals barr på plats. Fast ny för i år bör den vara.
Strandlysingen, en vild släkting till den odlade praktlysingen från Centraleuropa, blommar bakom ladan. Praktlysingen förekommer också förvildad, men på bilden är det strandlysing. Till skillnad från praktlysingen är foderbladen på strandlysingen kantade av små röda glandler.
Strandlysing, Lysimachia vulgaris Jättebalsaminen, kom invandrande från Himalaya till Frihamnen i Stockholm i slutet av 20-talet och har sedan spritt sig i landet. Under rätta förhållanden har den en beundransvärd förmåga att bre ut sig. Å andra sidan är den lätt att få bukt med. Det svaga rotsystemet gör att den är lätt att dra upp och gör man det i tid, innan fröna sprätt iväg, kan man hålla kontroll på den så att man kan ha den som en färgklick där den passar in.
Jättebalsamin, Impatiens glandulifera Och så äntligen hittade jag växten utan blad, nässelsnärjan. Eller Nässelsilket som den förr kallats. Den brukar alltid finnas någonstans bland gårdens nässelbestånd, men jag hittade den först nu på en annan plats än där den brukar vara. I det här stadiet borde den inte längre vara i behov av sin rot – den är en parasit, normalt på nässlor och humle – men det här exemplaret hade sitt markfäste kvar. Dessutom hade den skickat in sina sugrötter i en tistel som växte bredvid nässlan som den kanske hade startat från.
Nässelsnärja, Cuscuta europaea Vecka 31
Förmodligen är det andra kullen som hussvalorna sköter om uppe på logen. Det fönster de flugit ut och in genom blev utbytt så jag blev tvungen att ta upp en extra lucka åt dem. De är minst ett halvdussin som flyger runt därinne och kvittrar.
Syrenens fruktkapslar mognar så sakteliga, åkertisteln har inte slagit ut än, men smällglimet har bara någon enstaka blomma kvar.
Hasselnötterna, de få som finns, är fortfarande ljusa, men hinner nog mogna om bara hösten sköter sig. Älgörten blommar fortfarande för fullt, men har samtidigt passat på att sätta frö.
Kvickroten blommar just nu, efter ängskavlen ochhundäxingen.
En pion i trädgården visar hur växterna använder sina blad för att bilda allt från kronblad till ståndare. Det här är något som Goethe har beskrivit i sin "Växternas metamorfos". Han visar att växterna har ett organ, en urform som sedan ombildas från blad till blomblad och från blomblad till ståndare. Det här med utvecklingen från gröna blad till blommans kronblad kan man ibland se på tulpaner, där kronbladen ibland kan ha kvar gröna stråk från bladen ända upp till själva blomman. Det är som att förvandlingen inte orkat hela vägen. Samma sak kan man se hos den gula näckrosen där man kan få se ombildningen av kronblad till ståndare och stadierna däremellan. På bilden som följer syns hur kronbladen på en pion successivt ombildas från blomblad till ståndare.
Lönntjärfläckarna syntes länge under sommaren bara som ljusa aningar på
bladen, men nu har de blivit tydliga. Lönntjärfläckarna är en svamp som
växer på lönnbladen.
För att få bukt med fleråriga örter på trädgårdslandet låg en bit mark under ett par år under presenning. Att det var för kort tid visade tistlarna som genast såg en chans när presenningen kom bort. Men samtidigt blommade en sällsynt gäst fram, Finländsk fingerört, Potentilla intermedia.
Vecka 30
Det mesta av ängskavlen och hundäxingen har blommat över, men det finns alltid en och annan eftersläntrare.
Ståndare av hundäxing och en liten besökare
Ståndare och pistiller av ängskavle Ett och annat äpple har börjat få färg, liksom något av de enstaka körsbär som lyckades bli till nu i år när pollineringen bromsades upp av kylan. Häggbär finns, men man får leta.
Förra sommaren gick hårt åt druvfläderns fruktsättning, ja inte sommaren, men den rostsvamp som slog sig ned på flädern. Nu ser bären skapliga ut på avstånd, men sedd i förstoring är svampen på gång igen.
Vecka 29
Backskärvfröt, som startade som en låg liten blomklase tidigt i våras, har nu sträckt på sig ordentligt och nu ser man lite var stans de tomma fröställningarna, gott och väl ett par, tre decimeter på höjden. "Utgör lupinen ett hot?" – Alla tre i Godmorgon världens (söndagar i P1) panel svarade "ja". En av deltagarna beskrev lupinerna som "dekorativa former av mördarsniglar". Norge lär ha med lupinen på en lista över växter som från 1 januari 2016 är förbjudna att importera, sälja och plantera. Göran Greider sa att han till och med hade sett folk gå och fröså lupiner. Visst breder lupinen ut sig år från år. Hade den varit ettårig hade problemet varit mindre, men nu tränger den undan blåklockor och andra ängsväxter vi är vana vid från dikesrenen dit de förvisats sedan ängsslåttern hamnade på muséum . Man skulle kunna säga att i det avseendet är lupinen riktigt mänsklig. Här följer ett litet urval av örter och gräs som blommar den här veckan. KORGBLOMMIGA
Röllika, gullris ROSVÄXTER
Gåsört, älggräs KORGBLOMMIGA
Prästkrage, nysört, KLOCKVÄXTER
Blåklocka ÄRTVÄXTER
Rödklöver, kråkvicker, vitklöver NEJLIKVÄXTER
Rödblära, smällglim, GRÄS
Hundäxing, ängskavle Vecka 28 Regn och åter regn. Inte ihållande, men tillräckligt för att sabotera planeringen av en dag. Fast det finns ju regnkläder ... Trots regnet som hänger över oss kommer brudborsten snart att slå ut.
Renfanan är också på gång.
Och nu i det som skulle vara högsommar startar rallarrosen sin blomning som en sommarklocka som obönhörligt tickar uppåt. Så länge det finns blommor kvar är det sommar, men så småningom är det bara några frön kvar, de som inte hunnit bort med vinden. När de sitter fast i fukten och det inte finns några blommor kvar, då är det höst.
Vecka 27 Så kom värmen – ett par dagar och så kom lågtrycken med moln och regn tillbaka, fast inte lika kallt som det varit tidigare. Värmen gjorde att en del blomning, till exemepl på vår hagtorn, var över på ett par dagar. Ändå är det kylan som har dominerat våren och sommaren och gjort att vare sig hägg, körsbär eller äpplen bär särskilt många frukter, knappt några alls egentligen. Ett enstaka häggbär, ett körsbär bland vissnade blombottnar, några äpplen på ett av träden som i alla fall blommade.
Nu i veckan syntes blomstängeln på rallarrosen med de första blomknopparna. Styvmorsviol med färgvarianter samt teveronica och grässtjärnblomma:
Liten karborre har precis kommit igång med blomningen, likaså renfanan. Röllekan blommar sedan en eller ett par veckor.
Vecka 26
Vid det här laget har trädens lövverk stabiliserat sig och bladen har fått sina former. Nu har kolonisatörerna börja ta för sig.
Gallstekeln Andricus curvator har låtit sin avkomma slå sig ned på
ett ekblad På häggen har en liten bladluskoloni slagit sig ned och tagit för sig av ett par blad. Häggpungen bildas genom att en svamp ombildar det som skulle ha blivit en frukt med frö till en ihålig, frölös struktur som passar svampen bättre.
Det har inte varit någon värme att tala om den här veckan heller. "Vart har sommaren tagit vägen?" – Rönnens blommor såg fräscha ut i början av veckan, men mot lördag, söndag började marken få vita stänk av fallna kronblad.
Skelörten blommar och bildar frökapslar i rasande fart, men så har den också en viss förmåga att bre ut sig. Skelörten, som är en vallmoväxt, är inte så vanlig hos oss, men söderut ser man den lite varstans.
Rallarrosen har inte börjat blomma än, älgörten står på tur, men syrenen är i stort sett klar med sin blomning och har börjat stänga till om sig.
Rallarros och syren samt älgört Vare sig krusskräppan eller vallmon behöver en så neutral fond som en husvägg; de utmärker sig tydligt var de än står.
En annan växt som inte behöver något annat än sig själv för att synas är lupinen, en ärtväxt som bit för bit och år efter år erövrar ytterligare ett stycke mark när den väl fått fäste. Den är vacker när den blommar, men många andra, mer lågväxande och ömtåliga vilda örter, får ge vika för den robusta och dominerande lupinen. Blomsterlupinen kommer från västra Nordamerika och landade hos i under första hälften av 1800-talet. Den är tålig mot torka och genom symbios med mikroorganismer är den självförsörjande med kväve. Från början skiftar bestånden i många färger – rosa, lilla, vitt, blått – och alla tänkbara spräckliga kombinationer, men med åren tenderar bestånden att dra över till att bli rent blå.
Den bästa tiden att skörda kirskål är förbi, för nu har den börjat blomma. Möjligen kan man slå av den för att få den att bilda blad, men bäst är nog ändå våren och de späda, glansiga bladen.
Vecka 25
Vi klarade midsommaren från regn och blåst. De hade det värre söderut. Hos oss kunde majstången (kommer av 'maja' i betydelsen 'löva') kläs med syren, skogsnäva och prästkrage.
Midsommardagen kom som en av de f sommardagarna vi haft hittills med temperaturer över 20 grader. Sedan kom lågtrycken in med gråmulen himmel och småskvättande. Nu blommar rönn och oxel
Rönnen blommar Rallarrosen har inte börjat mäta ut sommaren än, men kommer nog snart att börja blomma. Jag följer med spänt intresse lönnbladens utveckling. Förra året liksom åren innan dess har de alltid fått lönntjärläckar och jag undrar hur och när svampen utvecklas. I dagsläget syns bara några blekgröna fläckar här och var på bladen, men om det är svampen på tillväxt vet jag inte.
Krusbären håller på att mogna liksom druvfläderns bär. Här finns också en svamp med i bilden. Förra året fick druvflädern offra så gott som alla sina bär åt en svamp och frågan är vad som ska hända i år. Finns svampen redan på plats och verkar i det fördolda eller kommer den och slår sig ner senare. Eller uteblir den helt i år?
Det är i alla fall något som sprider sporer i sådana mängder att de bildar avsättningar i vattentunnan.
En blick i mikroskopet visar tallpollenets typiska drag med de två luftsäckarna som underlättar för pollenkornet att spridas med vinden. Förmodligen härrör de från kryptallen som dammar bara man petar på en kvist.
Pollenkorn av kryptall och hanblommorna till höger Kottanlagen sitter i krans runt årsskottets bas i vars topp nästa års kottar redan finns anlagda.
Visserligen för sent att plocka sju sorters blommor, men här ett förslag till nästa år.
Smörblomma, skogsnäva, rödblära, smultron
Prästkrage, daggkåpa, hundkäx Vecka 24
Tiden mellan hägg och syren är snart över. Häggen har redan blommat ut och nu är det syrenens tur att blomma. Räknar man tiden mellan hägg och syren bara de dagar då häggen blommat ut till dess syrenen börjat blomma? Eller är det tiden från det häggen blommar tills syrenen blommat klart som räknas? I det första fallet blir det bara fråga om någon eller några få dagar, det senare sättet att räkna ger lite mer av en tid som ändå flyr undan utan att någon kan hålla den kvar. Enligt Institutet för språk och folkminnen ska tiden räknas som "perioden mellan det att häggen respektive syrenen slagit ut". Hur som helst är den tiden strax förbi. Syrenen är sen i år, för våren har varit kall.
Trots den sena våren blommar nu den ena örten efter den andra. Det är svårt att hänga med i den anstormning som kommer när nu väl värmen sveper sin vinge några drag norrut. Här är några som blommar eller är på väg nu, vecka 24.
Lingon, hönsbär
Förgätmigej, rabarber
Smörblomma, smultron
Ängskavle, hundäxing
Styvmorsviol, äppelblom
Sommargyllen, åkerbär Druvflädern har blommat ut och bäranlagen kommer att fyllas på och så småningom bli runda, röda bär ... eller? För på just den här druvflädern avbröts förra året bärmognaden av ett svampangrepp som bara lämnade hårda svarta skorvor kvar. Kommer den att klara sig i år eller har redan svampen börjat sin tillväxt så att resultatet blir detsamma även detta år?
Druvfläder Det lilla backskärvfröt, som blygt smög sig fram ur jorden medan de flesta andra i växtriket väntade på mer ljus och värme, står nu lång och reslig med sina fruktkapslar.
På ett hygge blommade tuvull (ingen säker bestämning). Blommorna borde ha varit vita, men en församling skinnbaggar som på något vis funnit anledning att husera där fläckade den oskuldsfulla färgen. Något måste ha tilldragit sig deras intresse och förmodligen handlade det om mat.
Tuvull (?) och en blomma med en skinnbagge Maskrosen har haft sin tid. Den som vill göra maskrosvin kommer i sluttampen och måste skynda sig. Nya knoppar hittar man bara där gräsklipparen farit fram. Maskrosen blommar på samma sätt som alla andra växter blommar: först växer blomman ut mot världen och vill befruktas; efter befruktningen vänder sig den sig inåt och bereder sina frön för att i en sista utandning åter vända sig ut mot världen när fröna skiljs av och driver bort. Blomman har nu gjort sitt.
Utandning, inandning, utandning – maskrosblommans stadier Sedan är det bara fråga om tempo. Träd som apel har en mycket makligare takt och släpper sina frön först när äpplet faller till marken. Likaså bärväxter som lingon, blåbär, krusbär och många andra som till exempel hassel. Man kan fortfarande plocka murklor i den mån man kan hitta dem på lite äldre hyggen där marken har skadats av moderna trädodlingsmetoder.
Vecka 23
Fredag denna vecka – första dagen med sommarkänsla och sedan och före: måttlig värme och regn i små skurar här och var. De växt som verkligen utmäter sommaen, rallarrosen har ännu bara hunnit bilda några få bladvåningar. Kirskålen vältrar sig över de ytor den redan har besatt. Den går fortfarande att använda i matlagningen, men vill man slippa den milda beskan kan man alltid slå av den och låta den bilda nya blad. Synd att den är så illa sedd.
Veckan har varit blåsig, vindarna har slitit trädkronorna, men inte så att träden har rasat, men tillräcklig för att folk ska klaga.
Björktrasten försvarar sin avkomma, inte minst genom att skita på folk. Men varför kallas de för 'skettkärringar' och inte 'skettgubbar'? Upp till kamp!
Trädplantagerna har fått en fylligt grön inramning av lövträden.
Nävan har knoppar och har på några ställen börjat blomma.
Granarna har skjutit fram sina årsskott sedan ett tag, och nu börjar de växa till sig
Nu, i början av juni, kommer den sena aspen äntligen igång
Kryptallen kommer snart att pudra sitt pollen över hela trakten.
Kryptall, hane, hona Det händer så mycket nu, så det är svårt att hänga med. Här är några situationsbilder från vecka 23 2015:
Hundkex, maskros Vecka 22
Fälten lyser av gult; det är maskrosornas tid mellan hägg och syrén.
Gult på marken och vitt i träden: körsbär och hägg fyller rymden med vitt. Gult och vitt och det är slutet av maj och snart väntar ännu mera vitt när äppelträden blommar. Deras knoppar ligger redan vita med sin röda topp. Vädret har inte varit särskilt varmt trots en och annan dag med sommarhimmel och sol. Regnet har småskvätter lite då och då.
Gult och vitt lyser så kraftigt att man lätt glömmer de gröna blommorna hos lönn och daggkåpa.
Lönn, daggkåpa Hos linden har bladen börjat skilja ut sig från bladknopparna, lite tidigare än hos aspen som i sin tur har vaknat lite den också, men den är fortfarande i knopstadiet. Liksom eken.
Lind
Asp, ek Inte nog med att vitsippornas kronblad kan variera till antalet (se vecka 21); det finns också enstaka stånd där kronbladen på undersidan har en stark rödviolett ton. Vitsippans kronblad varierar också i formen, allt från mjukt rundade, knubbiga till långsmala blad som också kan avslutas med en spets. Deras blomningstid är snart över och vitsipporna vänder sig inåt, bort från världen, för att utveckla frukterna.
Tiden mellan hägg och syrén är inte lång, snart blommar syrénen och sedan är det inte långt till midsommar.
Vecka 21 Regn i skurar och inte någon värme precis; våren har hittills varit i stort sett kylig. Trots det händer det mycket. Plötsligt bara – man "hinner inte med" – är gräsmattorna gröna och mogna för första klippningen och de torra trädkonturerna får ett ljust skimmer av grönska.
Till de tidiga träden – bortsett från sälg och hassel, som hör till de första – har körsbäret börjat blomma och mot slutet av veckan kom de första dofterna från häggen. Tiden mellan hägg och syrén är kort och den har börjat nu.
Körsbär, hägg Skuggig plats, plats i solen, fukt, jordmån, allt kan påverka utvecklingen och det är vanskligt att göra årsvisa jämförelser utan standardiserade och väl dokumenterade metoder.
Lönn i lövsprickning, blommande lönn
Ett äppelträd har bara kommit till bladen Ek, lind, asp och ask är sena av sig. Lövsprickningen har börjat hos såväl eken som linden, men aspen står fortfarande kal, åtminstone verkar det så på avstånd, men ser man närmare efter så är också aspen på väg.
Ek, lind
Aspens grenar verkar kala på avstånd, Backskärvfröt blommar fortfarande, liksom rallarrosen vandrar blommorna längs en stjälk som bli längre och längre samtidigt som fruktkapslar bildas utmed vägen.
Backskärvfrö och frukt Ängsfräken (eller är det åkerfräken?) skjuter sporbärande skott och gullpudran blommar fortfarande i den oansenliga vattensamling som är allt som blev kvar av den lilla vårbäcken.
Ängsfräken och gullpudra Många blommor ser man, men ser dem ändå inte. Man kan konstatera at svarta vinbäret och krusbäret blommar, men det är inte alla gånger man vet hur själva blomman ser ut.
Svart vinbär, krusbär Vitsipporna blommar fortfarande, men nu har en annan vit blomma vaknat till liv, harsyrans.
Vecka 20 Så slog det om och blev lite varmare och då sköt det fart runtikring.
Tulpanerna vid husknuten blommar för fullt. En grupp är gul, en annan är röd och tillsammans är de nu över tjugo. År efter år kommer de tillbaka och blir bara fler och fler. Kanske man borde dela dem eller göda dem på något vis, men det känns som att man inte borde störa dem när de nu sköter sig själva så bra. Gräsmattorna är gröna och runt om i trakten växer vedtravarna i höjden. Den torra tid som ligger framför oss, innan högsommaren kommer med fukten smygande, är lämplig tid för målningsarbeten. Bara det inte regnade! Vi har visserligen inte haft något slagregn, men lågtrycken från syd har fört med sig spridda skurar, ibland avlöst av blåst. Förra veckans kyla har avlösts av ett lite varmare väder och nu har lövträden målat en tunn, grön bård framför trädplantagernas mörkt gröna fond. Asparna står fortfarande kala, men de brukar ligga och dra sig längre än de andra.
Några stora aspar sticker ut med sina kala grenar. Här följer en liten statusrapport i bildform:
Björk, lönn, rönn
Älgört, rallarros, vildhallon
Krusbär, svart vinbär, aronia
Körsbär, hägg, syren Också blåbären har börjat blomma, så nu hänger det på hur frosten slår till.
Stackmyrorna
arbetar nu för fullt på sin framtid. Ett mysterium att en stack kan
fungera. En gång, när jag satt och studerade vad de hade för sig, kom en
myra med ett strå för att fortsätta bygga för en ingång som
uppenbarligen inte skulle användas längre. Någon minut senare kom en
annan myra, på väg åt ett annat håll, och som barren var placerade
trampade den på just det barr som blev som en hävstång och som sprätte
bort den första myrans barr till limbo, ungefär samma
samordningskoefficient som mellan våra statliga verk.
Maskrosbladrosetter finns lite överallt, men de blommar bara sporadiskt. Vitsipporna blommar fortfarande för fullt.
Hästhoven då – tussilago? Den böjer nu sin nacke och efter att ha vänt sig mot ut mot världen vänder den sig inåt för att bilda förutsättningen för nästa år.
Vecka 19
Lågtrycken har stått på kö och med dem regnskurar och inte heller har det varit särskilt varmt. På ett sätt är det bra att inte värmen slår till så att allt exploderar på en gång, men lite har det hänt. Molntaket är på drift norrut, men markvinden drar åt väster. Nu i morse, fredag, var den en stilla bris, men nu på eftermiddagen friskar den i lite. Björkarna har på sina håll fått sina musöron – savtappningstid.
Nu är det också rätt tid för nässelsoppa. Ett tips: blanda nässlorna med lika delar kirskål. Kirskål är både god och nyttig även om den mest brukar framkalla ovilja. Kanske för att den liknar människan – alldeles för expansiv. Häggen måste skynda fram fort, snart är tiden mellan "hägg och syrén". Så olika de är, körsbärens knubbiga knoppar rullar ut sig mot världen medan häggen redan från början är vassare.
Björk, körsbär, hägg Vildhallonen har inte kommit mycket längre än förra veckan, i motsats till den knubbiga lönnen som sakta smyger sig fram.
Vildhallon, lönn Vid förstubron står tulpanerna och väntar på goväder, men rosenripsen blommar för fullt.
Tulpan, rosenrips (Ribes sanguineum) Dygnen 31 april – 1 maj skulle fenologinätverkets projekt "Naturens kalender" ha in rapport om bland annat sälgen. Blommade den eller hade den blommat över? Det var inte så lätt att bestämma vilket när å ena sidan en sälg var full av bin och å den andra sidan låg det häggblommor på mark och stig så att man gick och trampade på dem. De var mitt i en övergångsfas, men rapporten blev "blomingen är över".
Ge rum, jag vill opp,
Gullpudran vid den lilla vårbäcken blommar fortfarande och druvflädern är i full gång, även om de flesta bladen fortfarande har kvar sin röda ton.
Gullpudra, druvfläder Vitsipporna blommar, men i dag (fredag) vill de inte öppna sig i det mulna och kyliga vädret. När de väl öppnat sina blommar kan man, om man letar lite, se hur geometrin skiftar. Sexställiga kronblad dominerar, men man behöver inte leta så länge för att finna avvikelser. Bilden i mitten är från ett litet bestånd där samtliga blommor hade sjutaliga kronblad.
Vecka 18
Visserligen har det sedan mer än månad funnits enstaka rapporter om blommande hästhov och vitsippor, men det är först nu som barnen kan plocka 'buketter till mor'. Vid den lilla vårbäcken har gullpudran börjat blomma.
I jorden under det lilla fältet framför björkarna väntar älgörten på att växa sig manshög genom resterna av fjolårets vissna stjälkar.
På håll kan man inte se om trädens knoppar har börjat öppna sig; fortfarande är fälten och lövträdsranden framför granodlingarna utan grönska.
Kommer man närmare ser man att en hel del börjat hända. Det behövs bara lite kallväder för att förloppet ska bromsas upp; med rätt värme kommer naturen att explodera och vi blir lika förvånade varje gång över hur snabbt det går. Så här kan det se ut på närmare håll:
Syrén, körsbär
Hägg, sälg
Hassel, rönn Till sist en knopp som snart ska bilda 'musöron' – en kort tid av savstigning och skir grönska innan sommaren har fängslat färgerna och gjort dem hårda. Aronian till höger är en odlad buske med ätbara, svarta bär som är rika på pektin, vitaminer och antioxidanter.
Björk, aronia
Druvfläder, lönn
Hallon Tulpanerna vid husväggen blommar snart. De kommer år efter år och har gjort så flera årtionden nu utan att någon har skött om dem. Det blir bara fler blommor hela tiden.
Vecka 17
Redan för drygt en månad sedan fanns någon enstaka iakttagelse av blommande tussilago, men först nu börjar de dyka upp i större antal. På veckans första dag singlade en citronfjäril runt. Bladknopparna på björk, hägg och syren har börjat öppna sig, men de är fortfarande fast slutna på al, lind, apel (de som finns kvar efter rådjurens avbetning i vintras), körsbär, ek hagtorn och lönn. Aspen brukar vara sen med att löva sig. Vid en liten vårbäck finns det tillräckligt med fukt för att gullpudran ska ha slagit sig ned. Den kommer nog att blomma ganska snart, bara den fått växa till sig lite mer.
Medan somliga väntar på sin blomning och andra står i full blom, finns de som redan hunnit över till fröbildningen, snödropparna till exempel.
Myrorna ligger inte längre som en seg och kompakt samling på stackens topp, utan har börjat ta sig an sysslor, var och en åt sitt håll.
Den lilla vesslan, som på något vis tog sig in i verkstan, stannade upp ett slag på väskan med fräsar, men helst ville den ut igen.
Fönstren var förstås intressanta, men höll inte vad de verkade lova. Den behövde få vara ifred för att hitta ut. När jag kom tillbaka var den borta.
Fortfarande är fälten och lövträdsranden framför granodlingarna utan grönska.
Vecka 16
Lövträden ligger beredda, men knopparna har inte visat mycket grönska, så lövträdsfronten står fortfarande kal. Inte heller har några häckar runt villorna slagit ut.
På något underligt sätt förvandlas gräsmattorna från torrt brunt tills frodigt grönt utan att man märker övergången – det gröna gräset är plötsligt bara där. Än så länge bara i varma lägen.
Enstaka kvistar på kryptallen har förberett sig för årets blomning och kottsättning.
Trots att den mesta snön är borta finns det fläckar här och var och vatten i marken, nog för att hålla små bäckar och forsar vid liv.
Den metereologiska åren kom till en smal remsa längs Norrlandskusten den 24 februari, ett dygn senare än 2014. Fortfarande dominerar det torra och bruna, men inte så länge till. Några enstaka vitsippor har vågat sig fram och det spirar lite här och var.
Nässla, backskärvfrö
Hundkäx, lupin Det är alltid vanskligt att göra jämförelser mellan åren; ska en jämförelse bli meningsfull måste man ha strikta kriterier. Ta till exempel följande bild på en druvfläder:
Den här flädern står mot en södervägg. Skulle man jämföra den med blomsterkalenderns druvfläder vecka 16/2014 ( vänstra bilden) skulle man kunna dra slutsatsen att flädern är tidigare i år, men om man ser hur långt flädern från 2014 har kommit vecka 16 nu i år (högra bilden) ser man att de inte ligger så väldigt långt från varandra; låt vara att 2014 har ett litet försprång.
Druvfläder vecka 16 2014 respektive 2015 Druvflädern häromkring var förra året ansatt av en svartrost som gjorde bären skrumpna och torra; samma sak var det med häggen. Antingen ligger sporerna vilande någonstans redo att slå till igen eller så var det en engångsföreteelse. Tulpanerna vid husväggen har kommit längre och börjat överge den strama geometri de först hade. På västsidan har ett annat bestånd kvar sin spiralkägelform.
Vecka 14–15 Hur mycket grönt finns det egentligen under snön? Fläckvis mellan de vissna stråna kan man hitta långa gräsblad och rentav tuvor som aldrig vek ner sig. Backskärvfröet, som hör till de tidigaste, har börjat skjuta fart (11 april).
10–11 april: Körsbär (till vänster) ligger i väntan liksom syren (i mitten) medan druvfläderna satsar på att vara tidig (till höger).
Den 11 april hade sälgen kommit en bit på väg och flugorna satt och solade sig utomhus.
Samma datum hade tulpanerna vid husväggen rest sig ur jorden.
Den 4 april hängde fortfarande snödropparna, slutna och väntande, men den 10 april var blommorna öppna.
Det var inte så länge sedan som vintern gjorde sig påmind med ett snöfall som ingen vettig människa brydde sig om att skotta undan – den snön skulle inte bli långlivad. Men så här såg grannens vedbacke ut sista maj.
Vecka 13 Det sägs att våren har kommit. I Norrfjärdsbladet rapporteras om blommande krokus och tussilago och snödropparna ligger med färdiga knoppar. Ena dagen är marken bar och så plötsligt blir det aprilväder redan i mars. Allting verkar tidigt nuförtiden.
Till vänster 26 mars, till höger 27 mars Man skulle säkert varit igång med förgroning tidigare, men i och för sig hastar det inte om man inte är ute efter tidig skörd. Så här långt hart tomatplanten hunnit hos Anna-Greta och Mats Klint. Lite avundsjuk kan man bli. Men, som sagt, ännu finns det tid ...
Att det är många som otåligt väntar på vår och värme visar druvflädern. Men den bör nog hålla inne en stund med sin framstormning ...
Vecka 11 och 12 (9-22 mars2015) Talgoxen har kvittrat intensivt i minst ett par veckors tid och lika länge har hasseln blommat.
Bina har varit vakna flera veckor nu. Det behövs bara lite värme så tar de en tur även om det bara finns snö och is i landskapet. Det hände en gång i vintras och då låg det en hel del döda bin på snön. Nu är de igång på allvar, men de får vänta på att pollendragen ska komma igång på allvar. Snödropparna står vid husväggen och tvekar. Dagarna har varit soliga vilket har medfört kalla nätter.
Nere vid havet, i Sörfjärden, har alen redan öppnat sina hängen. Hassel och al brukar ju vara bland de tidigaste att vakna.
Ute i vattnet, trots kylkan simmade Anna-Carin Nordin från Jättendal på en av sina träningsrundor. I vinter lade sig aldrig isen; det har varit isfritt också långt norrut.
Varje år skär ett par bäckar genom sörfjärdssanden. De ändrar hela tiden sträckning, till och med från dag till dag. Den norra bäcken brukar stänga igen under sommaren medan vattnet i den södra, Vassbäcken, är permanent.
Det här är verkligen tiden när sanden lever. Mönster bildas oupphörligen av det strömmande vårvattnet och vågorna från havet. Mönsten finns en kort stund och försvinner sedan.
I sanden, alldeles vid strandkanten kröp husmaskar som var på väg ner mot havet. De var påfallande många längs stranden med bara några meters mellanrum. Alla hade kommit ungefär lika långt ner mot vattnet. Jag vet inte var de hade varit och vart de kommit ifrån men verkade bestämda på vart de skulle. En tanke är att de kan ha spolats upp och nu var på väg tillbaka igen. Husmaskar är vattenlevande. Nästa stadium för en husmask är att förpuppas för att sedan födas som en nattslända.
Våren kom till Nordanstigskusten den 24 februari, men det innebär inte att det inte fortfarande kan bli bakslag. Bara det inte blir för varmt och sedan för kallt så att blommande träd och örter skadas. Vintern 2014–2015 SMHI publicerar dagligen en temperaturkarta över Sverige. Där markerar man med färg vilken årstid som råder med metereologernas sätt att se det. Kartorna här nedan är ögonblicksbilder av vintern 2014/2015 så som SMHI visat den.
Vårtemperaturer (ljust grönt) är det när dygnsmedeltemperaturen ligger över nollan. Håller det i sig sju dygn i följd har det blivit metereologisk vår (mörkt grönt) Till Nordanstig kom våren den 24 februari.
Höst är färgad mörkt olivgrönt; vintertemperaturer (dygnsmedel under noll grader) är ljust blå och vintern har kommit det första av de fem dygn i följd som medeltemperaturen hållit sig på minussidan. Vecka 47 2014
Redan i juli/augusti, kanske ännu tidigare, medan frön och frukter mognar anlägger många växter skotten för nästa säsong. När en årstid når sin fulla blomning, en våg når sin topp, ett liv sin mognad, faller allt tillbaka till sin motsats. Men motsatsen är en del av samma sak: växandet mot nedbrytningen, vågtoppen med vågdalen, livet mot döden. De båda sidorna är helt beroende av varandra. Den ena har ingen existens utan sin motsats. Ljus mot mörker, kyla mot värme.
Men det är inte ett cirkelförlopp som återvänder till samma punkt, snarare en spiralrörelse: vågen släcks så småningom ut och ytan blir stilla igen. Liv-död i naturen innebär en förädling, ett framåtskridande – ur livets synpunkt. Förmultning skapar förutsättningen för nytt liv. Det som livet fångat in från den fysiska materien återgår inte till oorganisk materia utan tar ett steg vidare. Solen tränger in i växterna och skapar organiska föreningar av det som varit oorganiskt. Av mineraler från jorden tillsammans med vatten och gaser, främst koldioxid, bildar växterna organiska föreningar. Så allt vänder inte tillbaka till sitt ursprung, utan tar ett steg vidare på en förädlingsstege.
Nästa säsongs blomsterkalender kommer att heta "Naturkalendern" och startar nu, fast det är i senaste laget. Det är flera månader sedan anlagen för nästa sommars växande anlades och överallt hittar man groddplantor från årets frön. Blomsterkalenders erfarenheter från tidigare år är att det kan vara ganska vanskligt att följa ett enstaka skott med allt vad det kan råka ut för. Plötsligt har skottet torkat in, en blomma blivit obefruktad, en fågel eller en svamp ätit upp ett bär eller så har något annat oförutsett inträffat och man står där med ett avbrutet förlopp och ingenting mer att följa fast säsongen bara är halvvägs. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
