 |
Naturskyddsföreningen Nordanstig |
 |
|
|
||
|
|
||
|
Torsdagen den 11 november anordnade vår krets ett föredrag där vi inbjöd Johan Myhrer som föredragshållare. Föredraget handlade om fåglar i vår närhet (en del sällsynta) och om smådjur, allt illustrerat med bilder.
Ett femtontal åhörare närvarade, som förutom föredrag även fick gott fika som kretsen beställt av Kalahari.
Text: Erling Selling
Vi samlades vid NIF gården i Norrfjärden för att sedan med bil förflytta oss till Brännharet där vi började vandringen efter Kustleden norrut.
Vädret var inte på sin bästa sida. Mulet och ett antal plusgrader. Det hade regnat under natten så det var granska blött uti marken. Men sju tappra själar vandrade, och vi stannade med utsikt över havet där vi såg några änder och en grå häger.
I Klacksuddens naturreservat lämnade vi Kustleden och vek av mot Dyråberget. På toppen gjorde vi rast och avnjöt vårt medhavda fika.
Efter vi tittat över havet ett tag och spekulerat vad vi såg anträdde vi vandringen tillbaka. Några småfåglar hörde vi. Text och bild: Bernt Larsson
Så var det dags för årets andra slåtter i Rigberg. För andra året har vi 2 tillfällen då vi slåttar skogsbacken i Rigberg. Spännande att komma upp och se om fältgentianorna blommar då man kommer upp.
Undertecknad och ordförande Erling Selling med fruar möttes av blommande gentianor ... ... men framför allt av gula lysande kantareller (syns i hinken uppe till vänster på nästa bild). Vi åkte tidigare för att kolla att allt var i ordning för dagens arbete. Där möttes vi av Ingemar Östlund som hade börjat kontrollera allt. När de andra kom gick undertecknad igenom vad som skulle göras under dagen och en ungefärlig tidsplan för arbetet.
Den här slåttern levererades fika från Ersk-Mats. Klämma på hembakt tunnbröd med god fyllning och de som orkade kunde också äta bulle. Rigberg växtreservat tillkom tack vare Ove Åkerströms arbete på 70-talet. Arne Sandström från Hudiksvall var tillsammans med honom och Anders Dehlin många gånger under slutet av 80-talet upp till Rigberg. De såg att detta område var värt att försöka bevara. Leif Eriksson från Iggesunds bruk gav tillstånd att bilda ett växtreservat och Egil Sandbacka, som jobbade för Skogsvårdsstyrelsen ställde upp med arbetskraft för att röja och glesa ur. Men man insåg att det behövdes slåtter för att bevara mångfalden av blommande växter. Första slåttern arrangerades1992. Holmen har ställt upp och glesat ur under åren. Även privat personer har hjälpt till med det. 1987 byggdes kraftledningen vid vägen. Detta gjorde att ljusinsläppet blev mycket större än tidigare. Vi skulle naturligtvis fika en gång till men först jobb. Vi saknade nestorn i gänget, Allan Edblom, men vi använde oss av det han lärt oss och jobbade på. Efter ett nytt pass var det dags för fika igen.
Undertecknad hade gjort en ”Rigbergskaka”. Vi fikade och en skål utbringades för allt arbete vi gjort under 30 år. I muggarna fans lingondricka! Vid starten hade jag lovat att jag skulle ”skryta” om arbetet vi lagt ner. Under de första åren släpades och bars det som slogs till andra sidan av vägen. Men efter några år tillverkades hässjevirke, bestående av A-stolpar(kärringar), stöttor och roor. Att hässja blev och är fortfarande ett omtyckt inslag. Inget kastas längre. I fjol började vi slå vägrenen enligt Allans förslag. Gynnar framfor allt insekterna. Göran Thörnkvist brukade ta sin husbil och åka upp till Rigberg kvällen före slåttern. Sedan berättade han om vilka växter han hade sett. Göran pratade ofta om hässlebrodd som är en växt som visar att jorden är bra. De som bosatte sig i skogarna visste vilka växter de skulle leta efter. Dessa växter påvisade om det var bra mark. Efter ”skålandet” räfsade vi ihop och drog på presenningar – två till antalet i år – till hässjan som Tore hade hjälpt till att sätta upp. Det blev en fin tvårolängds hässja. Hoppas att höet hinner torka så att fåren får gott ängshö. När arbetet var klart gick några upp längs kraftledningen för att titta på ett område med fältgentianor som länsstyrelsen sköter. Sedan lastade vi på allt på släpvagnen och åkte till Ersk-Mats för att avsluta med middag. Plötsligt hördes en fäbodjänta kula. Det var dags för djuren att komma hem. Fåren på Ersk-Mats reagerade inte men de gjorde däremot de ungdjur som gick på bete.
Fäbodjäntan Jenny sjöng tillsammans med sin dotter Belle och ackompanjerades av Erling och Bengt. De hade också underhållit uppe på Rigberg, Vi åt ”plökkfink” med fläsk och till kaffet serverades kalvdans. Underbart att komma till gården efter en dags arbete. Torsten Hansson hade gjort en fin fotoutställning över 30-års slåtter på Rigberg. Tänk vad många som hjälpt till för att bevara mångfalden på Rigberg och föra arvet vidare. Utställningen kommer att så småningom att finnas på biblioteket i Harmånger. Ett stort TACK till alla som ställde upp och gjorde dagen till en trevlig dag. 30-års arbete på Rigberg! Ragnar Svensson för Nordanstigs Naturskyddsförening
Vilken tur att vi hade varit till platsen och tagit undan ris och kvistar, som hade blåst ner och brutits loss av den tunga snön under vintern. ”Vad fint det är” sa ordf Erling då vi var där. Vitsipporna lyste vita och gullpudran hälsade oss välkommen med sin gula färg. ”Att vi kunde vi kunde ta oss upp till Rigberg!” Träd hade knäckts av snöns tyngd under vintern. Turligt nog var Eon där och röjde undan så att vi kunde åka till Rigberg. På vägen till Ersk-Mats låg träd på vägen. Vi lekte timmerhuggare innan vi kunde åka vidare. Under fjolåret konstaterade vi att det är för många aspar som växer på området. Dels stjäl de mycket av solljuset, dels blir det mycket löv som täcker marken. Därför var undertecknad och Torsten ”Barkman” Hansson upp och ringbarkade 3 stora aspar under hösten 2020. Ska bli spännande att se vad som händer framöver.
En första slåtter görs för att gynna framför allt fältgentianan. Många av örterna har inte hunnit blomma så de blir en slåtter av gräs. En nackdel med tidig slåtter är att efterväxten blir stor och ökar på tillförseln av kväve. Men den senblommande fältgentianan gynnas och har möjlighet att gå i blom. Viktigt att inte slåtta för nära marken. Detta och mycket annat har Allan Edblom lärt oss.
Fika blev levererat från Gräsåsens café. Transporten sköttes av Tore och Britt–Marie. Fint med fika från orten. Gräset hässjades på en hässja. Höet togs senare hand om av Maria Östlund, som skulle använda detta fina ängshö till fåren.
Några dagar senare tillverkade vi en ”tvårolängds” (A-stolpar, stöttor och roor”) hässja. Virket skänktes av Ersk-Mats gården. Hässjevirket togs med till Ockelbo trädgård för den årliga slåttern. Området har delats upp i två delar. Allt för att slå dessa vid två olika tillfällen. ”Enfald” (fälgentianan) och mångfald (många blommor och insekter) enligt undertecknad. Nattviol, brudsporre och grönkulla var några av arterna som vi fann. Tore Berglin berättade om hur det såg ut på Rigberg då bosättningen upphörde och om det som en av dessa boende på gården hade varit med om. Han delade ut informationsmaterial som han hade sammanställt. Intressant! Innan vi lämnade området planterade vi backnejlika vid vägen upp till fikaplatsen. Dagen avslutades med mat och fika på Ersk-Mats. Denna fantastiska plats! Vi blev bjudna på ”pärstek” och fläsk och till kaffet serverades nybakta bullar. Under kaffet berättade Anders Thyr, som arbetar på gården om människorna som hade levt på Ersk-Mats. Ett stort tack till alla som ställde upp vi den första slåttern under 30-års jubileet. Ragnar Svensson för Nordanstigs Naturskyddsförening
Naturskyddsföreningen i Nordanstig höll i år sin blomstervandring i Gränsfors by i Gnarp. Byn är en liten idyll med forsen som löper igenom. Det är sjöarna ovanför byn, Kråkbäckssjön och Grännsjön, som tömmer sitt vatten här och som fortsättningsvis bildar Gnarpsån. Både Krukfabriken och Järnbruket med stånghammaren lever kvar i denna grönskande idyll men nu, i coronatider och dessutom på en söndag, verkade byn sova törnrosasömn – inget var öppet ännu för turisterna, så vår grupp fick vandra fritt. Det var 13 deltagare och Ann-Christin, Torsten och Lena tog emot frågor om växterna. Vandringen blev som ett grupparbete, då vissa i gruppen kanske visste mer om någon växt. Vi såg ingen sällsynt växt, men naturen stod i sin vackraste försommarblom och vi kunde registrera inte mindre än 55 arter (medräknat några som Torsten och jag sett bl.a. längs Stampvägen tidigare i veckan).
Vi började vandringen vid yxmuséet och tog oss nerför backen förbi yxfabriken, vidare ner genom byn och höll höger tills vi stannade till vid den gamla dammen där vi beundrade ett par ankor och ett pilträd. Därifrån tog vi höger uppför backen och kom ut på frodiga ängar med bikupor och en fantastisk sommargrönska.
Sedan genade vi ner över den smala gångbron och kom fram vid serveringen där vi fått löfte om att låna verandan.
Vi avslutade med att äta matsäcken till toner av ukulele (Erling Selling) och dragspel (Bengt Synnergren). Här fick vi också tillfälle att examinera i Mossbergs flora några växter som var oklara, t.ex. bockrot, som ännu inte blommade utan bara hade en bladrosett vid vägkanten. Hela utflykten blev också ett kärt återseende av gamla vänner i föreningen efter att vaccinet lättat upp och man vågar träffas igen.
Text Ann-Christin Jäderholm
Vi var åtta personer som tog oss till samlingen vid macken i Ilsbo. Därifrån åkte vi i våra egna bilar till parkeringen i närheten av Glavsberget.
Därifrån vandrade vi på i lugn takt för att mot slutet klättra upp för trappen till bergstoppen. Där tände vi en eld och grillade lite korv som föreningen bjöd på.
Några modiga gick en bit upp i tornet och njöt av utsikten därifrån medan övriga nöjde sig med utsikten från bergstoppen.
Det var en fin sommarkväll med ljumma vindar. Vi bjöds som avslutning på lite musik innan anträdde färden hemåt.
Bernt Larsson
”En svala gör ingen sommar, men vad säger man om man ser en citronärla”
Andra året med pandemin, som har bromsat upp mycket. En ljusning kunde dock skönjas. Några av deltagarna hade fått den första sprutan och en verksamhet ute i naturen är enklare att organisera än något inomhus. Alla uppmanades att hålla avstånd (Havsörnens vingbredd) under promenaden ut på Ornskarpen. Som vanligt startade vi vid reningsverket i Strömsbruk och gick längs Harmångersån ut mot havet. Under åren har växtligheten förändrats och därmed också sammansättningen av olika fågelarter. I år kunde inte Lasse Norman ställa upp som expert ute på Orn. Han hade tipsat om att Johan Myhrer-Jerfström kunde ställa upp. Han fanns ute vid havet och kunde redovisa många arter som han hade noterat där. Den art som stack ut var citronärlan. Undertecknad hade en fågelbok med och i den finns inte arten med. Men en person som jobbat bland annat som ringmärkare vid fågelstationer kan man lita på! I ”Nattvakan”, Hudiksvalls Fågelklubbs skrift, fanns i senaste numret en artikel om citronärlan. Fotografier tagna av Lars-Göran Lindström. Jag fick dessa bilder av honom. Vilken fantastisk fågel. Dagen före vår exkursion hade första observationen av citronärlan gjorts i Hudiksvalls kommun, ”Det här är säkert första observationen av arten i Nordanstigs kommun” sa Johan till mig.
Här är en lista på de fåglar som vi såg:
A, B
C
D
E
F
G
I, J, K
L
M, N, O, P, Q, R
S
T
U, V
W, X, Y, Z, Å, Ä, Ö Rekord i antal fåglar!!! Mycket tack vare Johan insats. Skarpa ögon och god hörsel. Under årens lopp blir det förändringar i naturen för fåglarna. Betingelserna ändras, De flesta arterna observerar vi vid havet. Skönt med en promenad ut på Orn. Det är roligt med så många arter men också trevligt att göra vandringen tillsammans.
Text Ragnar Svensson
|
|||||||||
|
|||||||||
|
|
