Över de grå klapperstensfälten vilar ett gröngult skimmer.

Skimret kommer av den gröngula kartlaven, en lav som är mycket tålig samtidigt som den är ömtålig. Låter det motsägelsefullt? Så här är det: laven är i sig extremt tålig och mycket långlivad – kan bli många tusen år, men den växer långsamt. Slits inte lätt, men den slits när man går där. Det tar mycket lång tid för den att återbildas. Därför är den ömtålig och därför bör man ta det mycket försiktigt när man går över klapperstensfälten och helst hålla sig till de stigar som redan trampats upp. Ännu bättre är det på de platser där det finns spänger utlagda.

Genom att studera kartlav på gamla gravstenar och morän som man kunnat tidsbestämma till exempel genom att man vet hur strandlinjen förskjutits under åren, har man bildat sig en uppfattning om hur snabbt den växer. En uppskattning är att i Norrland är tillväxttakten 0,1 mm per år. En lavbål på en decimeter motsvarar i så fall en tidsrymd på runt tusen år. Kartlaven är en viktig lav inom lichenometrin, det vill säga konsten att tidsbestämma oorganiskt material med hjälp av lavpåväxt.

Laven själv är gulgrön (det finns också svart kartlav) och längs kanterna på den enskilda lavindividen finns ett svart stråk av sporer som gör att lavkolonin ser ut som en geografisk karta.

Det är de små gröna öarna i mitten som är äldst. Säkert tusen år.