Alknottror och gökblod

 FÖRSTA SIDAN

Alknottror och gökblod är två exempel på galler eller gallbildningar. Gallerna är bladens egna bildningar under inflytande av den besökande organismen till skillnad från de fläckar som bildas av rostsvampar där fläckarna är svampens egen vävnad.

Alknottror

Ute i naturen hittar man ibland saker som gör en lite förundrad och nyfiken. I mitt fall leder nyfikenheten ofta till efterforskningar. Jag vill gärna veta vad jag sett och varför det blivit som det blivit.

Ett fenomen, som jag stöter på då och då, är alknottror. Ja, från början visste jag ju inte ens att det heter så, men det har jag sedermera lärt mig tack vare min nyfikenhet.

Alknottror kallas de små runda knölar, som kan bildas på blad av al. Färgen på knölarna är från början gulaktig, övergår i rött och senare i brunt. Ett annat namn – lite mer officiellt – är bladgaller. Bladgaller finns av olika slag på blad av olika trädarter. De bildas av ett mycket litet spindeldjur – ett kvalster, som lever på bladet och inne i de små knölarna – knottrorna. Namnet på just alens kvalster är Eriophyes laevis (på latin, jag känner inte till något svenskt namn).

Bilderna nedan visar bladgaller på blad av gråal – alknottror.

På sidan "Händelser på blad" finns bilder på hur det ser ut inuti dessa alknottror

Gökblod

Ett liknande fenomen är gökblod, som kan drabba björkar.

Jag sett det ett antal gånger, men det verkar inte vara lika vanligt som alknottrorna. Man känner igen det på att björkens blad blir mörkt blodröda. Förr i världen trodde man att göken hade spytt blod på bladen så att de blev blodärgade, därav namnet gökblod. Men göken är helt oskyldig till fenomenet och sanningen är en helt annan:

Den röda färgen förorsakas av ett mycket litet gallkvalster (spindeldjur) med det latinska namnet Eriophyes longisetosus, som lever i björkbladen. Jag har även hittat ett svenskt namn, "Rött björkfiltgallkvalster". Kanske har flera av er sett det här och undrat vad det är? I så fall har jag förhoppningsvis nu stillat er nyfikenhet!

Sven Norman
(text och bild)