Gifter i barnkläder

FÖRSTA SIDAN

KRAV

Vem vill väl inte att de jordar vi odlar och den natur vi själva är en del av också på lång sikt ska vara vital och livskraftig? Vem skulle säga nej till att skydda naturen och därmed också oss själva? Och varför slösar vi så? Oljan i jorden ska ju på gott och ont räcka åt alla kommande generationer också. Om det inte är bäst att låta den ligga där den ligger. Också salpeter och fosfor kommer att ta slut, liksom att vattenreservoarerna smälter bort och grundvattnet sjunker. Vem vill att jorden ska impregneras med kemikalier som ingen vet de långsiktiga konsekvenserna av?

Vem vill inte att djuren ska ha god hälsa och leva sitt liv som det var tänkt? Skillnaden bara att vi håller dem ofria och så småningom slaktar dem. Men om vi nu gör det gör det ansvaret bara större. Finns det något försvar för att ta ifrån dem deras naturliga levnadssätt och vara hänsynslösa mot dem ända in i döden?

Vem vill inte att bönder och jordarbetare ska ha en rimlig försörjning? Och arbetsglädje. Kan det verkligen finnas någon som ser en förtjänst i att bönderna pressas till miljoninvesteringar för minsta förbättring för att få gården att gå ihop? Vem är det som vill fängsla själva roten till det vi lever av? Och ser vi till importen finns det ännu värre förhållanden som leder till vår alldeles för billiga mat. Det drabbar jorden, växterna, djuren, luften, vattnet, oss.

Som när den indiske risbonden tvingas odla genmanipulerat ris som trivs bäst när marken omkring det förgiftas. Eller bananerna som kostar lantarbetare nervskador och missbildar barn. Eller barn som inte får gå i skola för att multinationella konglomerat inte vill betala odlarna en rimlig ersättning. Inget samhälle kan utvecklas under sådana omständigheter – inte det som utsätts för våldet och inte det som utövar våldet.

Vem vill inte ha frisk och naturlig mat, men får mat som är full av tillsatser som tar näring ifrån oss när de gör att råvarorna kan vara undermåliga och möjliga att sälja långt ifrån färska. Det måste ju vara någon som vill det här, för det är ju så det går till.

Motkrafterna finns och är på väg att växa sig starkare. Det finns miljömärkningar av olika slag som blinkfyrar i varuutbudet som vill underlätta navigationen. Så klart att de är föremål för kidnappningsförsök från de stora koncerner som lever på skövlingen. Så gjorde strandpiraterna förr med sina irrbloss och så går det till än i dag. Många företag och branscher försöker grönmåla sig bara av den anledningen att de sett en ny marknad som kan exploateras. Därför gör man bäst i att kolla upp vad de olika miljömärkningarna står för, vem eller vilka som ligger bakom och vad de för övrigt sysslar med.

KRAV är en märkning som med sina regler försöker märka ut det som skadar så lite som möjligt. Märket visar att produktionen sker utan kemiska bekämpningsmedel och utan konstgödsel, att krav på god djurhållning följs och att producenterna tar socialt ansvar. Det finns ett antal andra miljömärkningar, Svanen, UTZ, MSC, FSC, TCO, men man gör bäst i att inte köpa någon av dem bara så där rätt av. Det finns t.ex. kritik mot UTZ och Rainforest Alliance därför att de inte löper rättviselinan fullt ut utan lämnar producenterna sårbara för prisfluktuationer. Bäst är naturligtvis att köpa skördar till ett överenskommet pris, så att det finns åtminstone rimliga möjligheter för odlaren att planera sin tillvaro. FSC är egentligen inte en miljömärkning, utan en märkning av hur träråvaran produceras.

Här finns en översiktlig sammanfattning av vad några olika märken står för.

Nej, men kan inte ta någonting för givet och det visar sig brister överallt. En del menar att miljömärkning bara är båg och det stämmer säkert i många fall. Men om man har valet att välja mellan att göra affärer med en buse och en som förhoppningsvis i alla fall vill det bästa även om det inte alltid lyckas, varför skulle man inte välja den som försöker? Det skulle sända signaler om att det finns en vilja att förändra till det bättre.  

Se bara hur snabbt pappersindustrin kunde ta bort klorblekningen så snart opinionstrycket blev till räcklig stort. Allt kan vändas, men om man inte börjar vända ens en liten del av sig själv, måste det vara svårt att tro på någon framtid.

Vi kan ta ställning varje dag vi handlar. Inte bara kan, vi gör det vare sig vi vill eller inte. Frågan är vilka vi väljer att ge vårt stöd. Om man inte ens gör det lilla man skulle orka är vi illa ute. Ingen klarar av att vara hundraprocentig. Vi lever i ett samhälle som skövlar och det måste vi också ta på oss vår del av. Men behöver för den skull inte leva som rövare.

Nu finns det också de som hävdar att ekologisk odling är skadlig och att vi inte klarar oss utan ett teknologiskt, kemiberoende jordbruk. Men hur kan man tro på det man gör när arterna utrotas runt omkring oss? Jordar utarmas och plastpåsar, pappersskräp och ölburkar flyter upp runt Medelhavets kuster och man hittar oljefläckar och plastflaskor mitt ute på Atlanten. Varför söker vi inte andra lösningar? Vad är det för bromskloss som hindrar oss att göra det vi innerst inne vill och längtar efter? Det måste vara en bromskloss med en väldig makt över våra sinnen. Och nu säger någon att allt handlar om pengar.

Bosse Lundberg