Naturskyddsföreningen Nordanstig

En artikel i Miljömagasinet 35/2013 fick mig att fundera kring begreppet stadsodling. Det ledde till ett studiebesök på Järvafältet i Stockholm. I närheten ligger Tensta och Rinkeby med sina höga hus, tunnelbanor, motorleder och en minst sagt blandad befolkning. Hästa gård ligger på Järvafältet, ägs av Stockholms stad och arrenderas av "Stockholms närmaste bonde". En bit av gårdens mark är upplåten åt ekologiska odlingar.

Men det visade sig att bonden gått i konkurs och inte längre var kvar. De ekologiska odlingar jag hade tänkte besöka, de som Miljömagasinet skrev om, lever på lånad tid. Får de vara kvar om det kommer en ny arrendator?

Från Akalla T-banestation med buss 517 till hållplats "Hästa gård" fram till skyltningen från motorleden in i Järvafältets natur, förbi fårhagen. Inga problem att hitta rätt.

Rafael Calderon, den drivande kraften bakom odlingarna och den som jag helst hade velat träffa, var inte på plats för dagen. Han hade kunnat berätta mer om idéerna bakom permakulturen. Samtidigt är permakultur ett väldefinierat begrepp och det finns gott om information.

Permakultur är en global rörelse som i Sverige är organiserad genom Permakultur Sverige. Inom permakulturodlingen arbetar man med naturen som förebild och där träd, djur, perenna växter och till och med vildgräset ('ogräset') har sin plats. Det traditionella monokulturella jordbruket går den motsatta vägen, vilket visar sig i utarmade och förgiftade jordar. Permakulturen är den del av den globala omställningsrörelsen och därmed inte bara begränsad till bruket av jorden.

Permakultur är framförallt ett designverktyg som används för att skapa hållbara mänskliga bosättningar och samtidigt återuppbygga naturens resurser såsom jord, skogar och vatten. Filosofin vilar på tre etiska grundprinciper som genomsyrar allt arbete inom permakultur:

Omsorg om Jorden: Förståelse för att vi är en del av jorden och att vi måste värna om den.
Omsorg om människor: Stödja och hjälpa varandra att leva och utveckla hälsosamma samhällen.
Rättvis fördelning: Försäkra sig om att jordens begränsade resurser används på ett rättvist och vist sätt.

Permakulturdesign kan också ses som ett system som organiserar allt vi behöver som mat, boende, energi och vattenförsörjning. Även sociala värderingar ingår i en design som till exempel rätten till meningsfullt arbete, utbildning, rättvis resursfördelning och lokal ekonomi.

Det stora värdet med permakultur är att det inte är en isolerad metod för odling, utan erbjuder en helhetssyn på hur människan kan fungera som en del av naturen, utan att förstöra den. Och det ger konkreta verktyg för hur man kan göra det. Permakultur visar vägen mot ett hållbart samhälle.

Jag har alltid undrat över hur man tänker när man ratar det som jorden erbjuder för att i stället odla ömtåliga grödor som i extremfallet kräver konstgödsel och kanske till och med gifter. Ta svinmållan som exempel, en välsmakande grönsak som kan användas i allt från sallad till soppor, pajer och stuvningar. Och varför svära över kirskålen när den är både god och närande. Och varför har brännässlan så liten plats i det svenska köket?

Stadsodlingar är inte ovanliga i Stockholm. Dels finns förstås de gamla koloniträdgårdarna här och var. Stockholms stads webbplats listar över fyrtio koloniträdgårdar. Men det nya som hänt under de senaste åren är de gerillaodlingarna som dyker upp lite här och där där det finns ledig jord. Eftersom Stockholm präglas av parker och grönytor finns många inspirerande möjligheter.

Gerillaodling är en icke-vålds politisk aktion där aktivister tar över bruket av en bit land som inte används eller som vanvårdats för att där plantera bärbuskar eller odla grönsaker. Vissa aktivister arbetar i det fördolda, andra arbetar helt öppet och försöker finvolvera människorna i trakten.

I Rågsved finns sedan flera år odlingar som drivs av föreningen Tillväxt, som också driver gerillaodlingar i Kärrtorp. Ett annat "busodlarnätverk" är Mykorrhiza. Men det finns fler.

Genom fönstren på en T-banevagn över Skantullsbron syns ett nerlagt järnvägsspår med pallkragar och växttunnlar.

Om man stiger av vid station Skanstull kommer men från Ringvägen ner till På Spårets odlingar genom Eriksdalslunden. Något hundratal meter bakom ryggen på betraktaren strömmar trafiken förbi en av Söders knutpunkter i karusellen runt Skanstull, men från parken strömmar ett vilsamt lugn.

Nedanför parken ligger ett prunkande litet koloniträdgårdsområde. Här och var kan man skymta stadsbebyggelsen, men den behöver man inte se bara man vänder blicken åt rätt håll. Trafikbruset hör man förstås, men E4 kan låta rätt mycket även på en myr uppe i Hälsingland. När man passerat kolonilotterna är det bara en liten bit ner till "Trädgård På Spåret".

Det mesta av odlingarna sker i pallkragar. Pallkragarna är märkta med odlarnas namn och placerade på europallar med glasfiberduk som botten. Odlingarna sponsras av olika företag som bidragit med jord, pallar och annat material.

Det finns rikligt med beskrivningar av vad som odlas och vilken sort det är och vad man kan vänta sig av sorten. Mycket att lära för den som själv går i odlartankar.

Jag besökte odlingarna i början av september och mycket var redan skördat. Etiketterna talade om vad som hade odlats: mangold, tatsoi, huvudsallat, bondböna, vaxböna, spenat, broccoli (en grönsak som för övrigt haft många färger – violett, brun, röd, gräddfärgad – innan mot slutet av 1800-talet den gröna varianten helt tog över), morot, savoykål, störböna, gräslök, kinesisk gräslök, kamomill, squash, rädisa, morot, rödbeta, bladselleri, krasse, dill, mynta, oregano, salvia, citronmeliss, timjan, koriander, anis, isop, krasse, solros, jordgubbar, smultron, tomat, vinbär, ja det mesta man hittar i en köksträdgård.

Här nere vid spåren, med stadstrafiken på broarna runtom, vilar en sällsam ro, särskilt som jag är alldeles ensam. Det är inte förrän senare, när jag är på väg tillbaka till staden som jag möter ett par på väg ner till sina odlingar.

Stockholm är överhuvudtaget en grön stad. De här almarna som skuggar serveringen Tetley i Kungsträdgården är samma almar som i maj 1971 var centrum för den riksbekanta almstriden. Många fick då upp ögonen för den politiska lögnen: Politikerna i stadshuset hade beslutat att almarna skulle ge plats för en tunnelbanestation. Uppgången kunde av tekniska skäl bara förläggas där almarna stod. Dessutom sa de att almarna var sjuka och måste huggas ner av säkerhetsskäl. Nu, mer än fyrtio år sedan står almarna kvar och det finns uppgångar runt stationen "Kungsträdgården".

En liten bit från almarna kom en liten råtta stultande över asfalten. Vinglande och i små etapper. Uppenbarligen mådde den inte särskilt bra. Tidningarna har då och då skrivit om en råttinvasion som om råttorna var ett nytt problem. Råttor har alltid funnits i Stockholm. Den här råttan hade råkat ut för en råttbegränsningskampanj. En äldre kvinna sa ömsint "Men den är ju söt". – "Det ligger tre döda därborta", sa en annan. Och sannerligen. Kanske det var något barns första kontakt med döden. Döden blev särskilt tydlig eftersom den ryckte till då och då. "Usch! Kom nu barn."

Den här unga kråkan verkade inte heller må särskilt bra. Kanske hade den fått i sig råttgift den också eller så satt den och mediterade.

Uppe på Hamngatan, i NKs skyltfönster fick jag påtaglig kontakt med en representation för allt det som omställningsrörelsen försöker motverka ...

... eller som det skamlöst stod i skyltfönstren:
"För mycket av det goda kan vara underbart."
"Kvalitet framför kvantitet. Men helst kvalitet i kvantitet."

Glädjande nog träffade jag folk på stan som också de hade reagerat över NKs budskap till en överutnyttjad planets befolkning.

Det är inte bara odlingar som brer ut sig i Stockholm och andra städer världen över. Det kommunala bostadsföretaget Stockholmshem har redan placerat ut bikupor på taken lite här och var. På Kulturhusets tak lär det också finnas bikupor, men dem fick jag inte se, däremot odlingar här också.

Så, mitt i storstaden pågår kampen, kampen som handlar om människans överlevnad. Jorden lär klara sig, men människan och många arter med henna ligger i riskzonen. Omställningsrörelsen består av vanliga människor, kanske människor som tvingas leva med ett kluvet själv. Det kan mycket väl vara en av dem som på sin fritid kämpar för en alternativ tillvaro, som i sitt dagliga arbete tvingas formulera texter som den om Ikeas garderober:

Det är inte lätt att vara människa i dag, men att var och en gör så gott den kan räcker långt. Gerillaodlingarna runt om i staden visar att något viktigt håller på att växa fram.