Fredagen den 29 septemeber var jag och Bera (vår hund) på
promenad längs Sörfjärdsstranden. Vädret var mulet som det hade varit de
senaste veckorna. Folktomt på stranden och stilla vågskvalp. Vattnet var
rent och klart och här och där låg uppsköljda tångbankar som det brukar
kunna bli på hösten.
Men så på en sträcka på några tiotal meter var vattnet
alldeles grönt av alger – eller rättare sagt cyanobakterier1
(”blågröna
alger”).
Uppe i sanden, där blomningen fått torka lite, övergick
den klart gröna färgen till turkos. Det här var på en sträcka på något
tiotal meter. Sedan blev vattnet klart igen. Blomningen kom inte
tillbaka förrän vi kom till vår lite mer skyddade badvik. Där var
avsättningen med koncentrerad och här låg också en hel del döda fiskar:
storspigg och små kusttobis2.
Några dagar senare (1 oktober) återvände vi för att ta
prover på blomningen, men då var vågorna starkare och det enda som fanns
kvar låg på sanden i badviken. Jag tog med mig några fiskar, lite av den
gröna sanden och lite annat som kunde vara av intresse och satte mig vid
stereoluppen. Det här var vad jag såg:
En massa små spiraler. I hörnet till höger ligger de
gyttrade som en klump. I ljusmikroskop gick det att få en närbild och
man ser de enskilda celler som formar spiralen. En del cyanobakterier
bildar ju kolonier.
e
Min gissning är att det rör sig om en Anabaena-art,
kanske Anabaena spiroides. I så fall är det fråga om en mycket giftig
blomning med gifter som angriper nervsystem och lever. Varje år
rapporteras dödsfall bland hundar och kreatur.
Under alla förhållanden måste man visa respekt för alla
typer av ”algblomning”
och vi får hoppas att den här snart har sköljts bort och dragit ut till
havs.
1 Cyanobakterier bildar ett eget rike mellan
alger och bakterier. De är encelliga, men kan bilda kolonier. Genom
fotosyntes kan de utnyttja solen som energikälla. De saknar cellkärna.
Mer information, se
Wikipedia,
2 Tobis är en liten långsmal fisk. Exemplaren
som låg döda i Sörfjärden var inte mer än fyra-fem centimeter, men
tobisen kan bli upp emot ett par decimeter. På bilden syns inte att
ryggfenan sträcker sig längs ryggen nästan ända fram till gälarna.
Bosse Lundberg
(text och bild) |