Naturskyddsföreningen
Nordanstig
     
   

Miljöpriset 2012

     
 

NORDANSTIG

 
 

Miljöpriset

 
 

2012

 
     
     
   
     
     
     
 

 
     
 

Naturskyddsföreningen i Nordanstig tilldelar

den burmesiska trädgårdsodlingen i Bergsjö

2012 ÅRS MILJÖPRIS

För initiativet till Nordanstigs hittills enda koloniträdgård. Lokal odling av grönsaker bidrar till minskad negativ miljöbelastning genom obefintlig kemikalieanvändning och lägre transportbehov från jord till bord.

Nordanstig 27 november 2012

 

Den burmesiska trädgårdsodlarföreningen har odlat upp ett stycke mark efter ån i Bergsjö och har genom idogt arbete kunnat bli självförsörjande på grönsaker och lök. Om man bara kunde få hjälp med förvaringen så vill man gärna odla potatis också, men man har inga lämpliga lagringsmöjligheter för potatis. Kan någon hjälpa dem?

Stefan Haglund

Sven utdelade traditionsenligt priset

     

Härliga och oblyga ungar lekte och stojade av hjärtans lust

 

    -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
    UNDER STRECKET
    Den här artikeln är hämtad från Västerbotten-Kuriren

Lokal produktion för ett hållbart samhälle
Publicerad 22 mars 2013 kl 00.26
Uppdaterad 22 mars 2013 kl 00.27


När ska vi börja inse att lokalproducerat är till nytta för miljön, våra öppna landskap och den värld som ska lämnas över till nästa generation? Och i slutändan att det även innebär en nytta för vår plånbok? Nu är det dags att stödja och värna om lokala odlare och livsmedelsproducenter – för ett framtida hållbart samhälle. Den jord som ska lämnas vidare till nästa generation måste vara hållbar. Det skriver Kerstin Forsman och Lennart Brändström, ordförande respektive vice ordförande i Västerbottensdistriktet av Sveriges pensionärsförbund (SPF).

Jorden vi ärvde av förfäderna bjöd oss livsviktiga, närproducerade livsmedel som mjölk, potatis, ägg, kött, fisk och bär. Jorden vi ärvde räckte för vår konsumtion. Vattnen vi ärvde var renare och inte utfiskade och övergödda som de är i dag. Vattnen i vårt närområde gav oss de läckerheter vi behövde.

Men vad kan den jord och de vatten vi ska överlåta till nästa generation erbjuda kommande släkten om vi fortsätter att, utan tanke på miljökonsekvenser, frakta frukt och grönsaker, kött och havens läckerheter runt halva jordklotet?

Om vi menar allvar och vill hjälpa till att skapa det hållbara samhälle vi alla vill ha behövs seriösa satsningar på lokalproducerade livsmedel till nytta för miljön och den värld vi ska överlämna till nästa generation.

Vad är det för jord vi har att överlåta?

Jo ett överexploaterat konsumtionssamhälle där vi satt frågor om miljö, frågor om öppna och levande landskap, tillgång till ren luft att andas, tillgång till rent vatten att dricka, resurshållning med jordens naturtillgångar och så vidare helt åt sidan. Begreppet ”Hållbart samhälle” verkar bara bestå av en enda parameter, nämligen konsumera så mycket som möjligt till lägsta möjliga kostnad?

Fy skäms på oss! Hur kan vi som fått möjlighet till en bra utbildning, haft bra och hyfsade sysselsättningar och varit skapligt välbetalda under vår livsresa tänka och handla så infernaliskt korkat? Bara för att själva berika oss eller tjäna ytterligare någon krona?

Det är nödvändigt att snarast rannsaka oss själva, innan det är alldeles för sent, och erkänna våra misstag, peka på de vansinniga beslut som vi fattat och de rutiner vi infört. Beslut som endast leder till missbruk av de resurser som vi ärvt av våra förfäder!

Konkreta exempel på det vansinne som vi accepterar och redan bedriver på fullt allvar:

Mjölken som betydde så mycket för oss som barn och som är ett av våra viktigaste baslivsmedel, ska tydligen inte längre vara närproducerad? Nu ska vi importera den från mellaneuropa där produktionskostnaden är något lägre och försäljningspriset till konsument kan hållas 50 öre till en krona lägre i pris?

Är då verkligen hänsyn tagen till vilken miljöpåverkan det innebär att frakta mjölken från produktionsstället till oss som ska konsumera den? Hur mycket avgaser av diesel per liter spys ut vid frakten? Vad händer med de lokala företagarna och mjölkproducenterna?

Vad händer med de odlade och öppna landskapen? Ska möjligen mellaneuropeiska kor transporteras till våra trakter för att beta och hålla våra landskap öppna? Hur mycket utsläpp skulle det innebära? När kon har producerat färdigt blir hon förmodligen föremål för slakt? Vi förväntar oss då läckra nötköttbitar i alla dess former, som slutprodukter! Vad händer?

Av etiska och djurskyddspreventiva bestämmelser så får inte kon levande transporteras utan att det tas hänsyn till gällande lagar och EU-bestämmelser. Kon slaktas då, för att klara bestämmelserna i några av de få kvarvarande slakterierna i Norrland! Kroppen körs in i en kyltransportbil och fraktas genom hela Norrland, via Haparanda genom hela Finland, till Estland, där kon styckas, paketeras av billig estnisk arbetskraft för att sedan transporteras hela vägen tillbaka till oss som ska konsumera köttet!

Hur mycket påverkas vår miljö av denna hantering/transport? Kan vi då påstå att vi köper och äter lokalproducerat? Och hur påverkas köttets kvalitet?

Listan över vansinnet att transportera ihjäl förnämliga och nyttiga råvaror kan göras hur lång som helst!

Den stora frågan är: när ska vi börja inse att lokalproducerat är till nytta för vår miljö, våra öppna landskap och den värld vi ska lämna över till nästa generation, och i slutändan nyttan för vår plånbok?

Nu är det dags att stödja och värna om lokala odlare och livsmedelsproducenter för ett framtida hållbart samhälle.

Kerstin Forsman
Lennart Brändström