Att säga att "i bikupan är pollen mat, propolis medicin och honung godis" är att förenkla det. Men sant är att pollen utgör ett nödvändigt födoämne för bina i kupan. Också av värde för människan.

Ordet pollen är för många en larmsignal, en ovälkommen påminnelse om svåra tider. Först lövträden, sedan gräs och gråbo fram emot hösten. Det är de vindpollinerade växterna som orsakar allergikernas bekymmer. De insektspollinerade växterna behöver inte mjöla ner hela luftrummet för sin kärleksakt.

För bina är pollen är en viktig beståndsdel i deras hushåll, nödvändigt för uppfödning av larverna och för bildandet av bidrottninggelé. Förutom proteiner innehåller pollen bland annat vitaminer, mineraler, fettsyror och kolhydrater, men eftersom pollenkornen är skyddade av ett hårt skal måste det brytas ner för att innehållet ska bli åtkomligt. Det sker genom fermentering med mjölksyrabakterier och kallas då bibröd.

Binas behandling av pollenet börjar redan vid insamlandet då pollen blandas med saliv och uppstött nektar och honung som gör att det klibbar ihop sig och kan samlas ihop i pollenkorgarna på bakbenen. De här pollenklumparna kallas bipollen och består alltså inte av rent pollen. Biodlare kan samla in bipollenet via pollenfällor i bikuporna och det är det som fångats in av en sådan fälla som visas på följande bild.

De här små pollenklumparna har bina burit hem fästade på benen. Varje enskilt pollenkorn är bara någon eller några få hundradels millimeter i diameter medan det bipollen som bina bär med sig är ett par tre millimeter stort.

Om man räknar en klump som en sfär med diametern två millimeter får man en volym på drygt 4 kubikmillimeter. Om ett pollenkorn är två hundradels millimeter i diameter och man bara räknar på volymen och antar att de är runda och att de kan packas utan luft emellan dem innehåller, mellan tummen och pekfingret, varje pollenklump bortåt en miljon pollenkorn. Fast, som sagt, bipollen innehåller inte bara pollen från blommorna utan är utdrygat med tillsatser som bina själva tillför.

Bipollenet i förstoring på följande bild  fångades upp under bara tre dagar i Gnarp i mitten av maj:

"Ett bisamhälle använder själv 20–40 kg pollen per säsong. Ett bra riktmärke hur mycket som är rimligt att samla in är ca 10 % av detta, dvs 2–4 kg."
(Bitidningens temanummer "Bina i hälsans tjänst 2" nov/dec 2003)

"Pollenkornen hos insektspollinerade växter är ofta taggiga eller klibbiga, och djuret som transporterar dem är ofta hårigt." (Växternas kärleksliv, Uppsala Universitet)

Att bina är blomtrogna märks på det bipollen som fastnar i pollenfällan: de enskilda kornen har samma färg rakt igenom. Och det är några få färger som dominerar. Men det fanns också ett mycket litet antal mörkt blå, nästan svarta bipollenkorn. Ett bi med egna idéer? En särling, en avvikare, en revolutionär?

Bina packar samma bipollenet i utvalda celler och när det är packat så att cellen är fylld förseglas den med en liten klick honung. Nu sker en fermentering som gör att pollenet efter ett par veckor blivit syrligt av den bildade mjölksyran. Samtidigt har pollenväggarna lösts upp och innehållet i vaxcellen har förvandlats till det surt smakande bibrödet. Bibrödet är därmed konserverat. Även människor använder mjölksyrejäsning som konserveringsmetod.

Bipollen kan man äta direkt eller strö över fil eller gröt, men det finns också en kommersiell avsättning. I Sverige är inte efterfrågan så stor, inte om man jämför med Tyskland. Då handlar det inte om några kilon, utan om tonvis leveranser. Pollen finns att köpa och kostar då drygt 600 kr per kilo. Billigt om man tänker på de många miljarder pollenkorn man får.

Biodlarna om pollen

Liten ordlista

Bosse Lundberg
(text och bild)