 |
Naturskyddsföreningen Nordanstig |
 |
| KÅSERIER | ||
|
Sven Norman |
||
|
Älvåsbäcken |
||
|
Älvåsbäcken Under två dagar under sommaren 2012 har jag tillsammans med en naturmuppskollega vandrat längs Älvåsbäcken i Hassela. De orörda skogsområdena är ovanliga i dessa tider och det är därför alltid härliga upplevelser att åka till Hassela, där man fortfarande kan beskåda hur riktig skog egentligen ska se ut.
Älvåsbäcken och dess ravin hade jag länge tänkt besöka men av olika skäl hade det aldrig blivit av. Bäcken går i skogsmark från Älvsjöns nordöstra spets 385 m.ö.h. i närheten av Fagernäsvallen och slingrar sig neråt åt nordost, fågelvägen nära 3 km bort, där den rinner ut i Hasselasjön 121 m.ö.h i Haddungsnäs.
Men med tanke på bäckens mycket krokiga och slingrande lopp så uppskattar jag att antalet vandringskilometer blir omkring det dubbla. Under två dagar – en i juli och en i augusti – kämpade vi oss fram på var sin sida av bäcken i den oländiga terrängen. Vi började där bäcken löper ut från Älvsjön och avverkade uppskattningsvis ungefär halva sträckan. Längs bäcken finns inga stigar men massor av hinder i form av träd och buskar, både stående och liggande, stenar, ojämnheter och håligheter i marken. Det sluttar dessutom en del, så speciellt vandringen tillbaka blir extra svettig. Och myggen är inte heller här särskilt hänsynsfull … Det är således ingen vandring för den bekväme men väl för den som tycker om en strapatsrik vandring, som belönas med mycket vackra synupplevelser kring bäcken.
På de två dagarna följde vi således den mycket slingrande bäcken och njöt i fulla drag trots det fysiska motståndet från naturen. Man fick intrycket att naturen här inte ville ha mänskliga besökare utan i stället bara leva helt ostörd.
Bäcken ligger i Ålvåsmassivet inklämd mellan Högåsen och Nyvallsberget. Efter ungefär halva sträckan mot Hasselasjön går bäcken i en som mest ca 15 m djup och brant sluttande ravin. En mycket frodig och lummig grönska omger bäcken liksom många döda träd ("lågor").
Vi såg på flera ställen i bäcken också små bäcköringar snabbt pila omkring. Trots den fysiska ansträngningen med mycken svett och möda var promenaderna väl värda besväret. Motion är dessutom nyttigt! Jag ordar nu inte mer om bäcken. Bilderna får i stället tala sitt tydliga språk om dess naturskönhet.
Sven Norman |
