Känner vi oss själva?

Den Isande Känslan
En känsla av tryck först i magen och sedan i bröstet. En isande känsla i magen. Jag minns hur den kom över mig vid flera tillfällen under den tid jag blev allt sämre i min lungtuberkulos. Mina bröder blev bättre och efter några månader skrevs de ut från sanatoriet men jag förflyttades från den öppna paviljongen till sjuksalen. Jag fick inte längre lämna sängen. Läkarna talade allvarligt med min mor som grät. Intill sjuksalen fanns ett mindre rum (”isoleringsrummet”). Dit flyttades då och då en pojke från sjuksalen. Ifrån detta rum kom ingen tillbaka. Jag förstod inte vad min isande känsla berodde på.

Senare i mitt liv och i mitt arbete som läkare har jag förstått att denna ”isande känsla” är ångest. Jag har känt dödsångest vid ytterligare två tillfällen då jag (som hypokondrisk medicine student) fick för mig att jag fått en dödlig sjukdom. Många gånger har jag sett den hos patienter som fått veta att de fått en allvarlig, potentiellt dödlig, sjukdom. Jag har lärt att känna igen dödsångesten. Medan närstående känner djup oro, förtvivlan och sorg när de fått vetskap om diagnosen, är dödsångesten förbehållen den som inser att den egna döden kan vara nära.

Var klämmer skon?

Existentiell ångest
Människans existentiella ångest är en mäktig kraft i det omedvetna, en osynlig underström som påverkar vår tankevärld, våra handlingar och strävanden.

Min obevisbara insikt är att alla medvetna varelser, både djur och människor, har denna ångest inom sig. Djuren under den korta stund de angrips av ett rovdjur. Människorna har denna existentiella ångest ständigt närvarande eftersom de vet att de kommer att dö. Men de förtränger oftast denna insikt. Ångesten finns kvar, fast undermedvetet.

Jag är världen – Jag är inte  världen
Barnet skiljs från världen när det blir jag-medvetet och flyttar in i ’Jag-buren’. Det är en mental operation som också innebär ett avskiljande mellan medvetet och omedvetet.

När vi föds är vi världen. Under vår uppväxt lär vi oss att vi inte är världen. Man kan se denna process som resultatet av ”en mental operation”. Denna nödvändiga förvandling sker bland annat genom språket när vi blir medvetna om ’jag och du’, ’vi och andra’, om ’subjekt och objekt’ när vi mer och mer tar till oss av utbildning, vetenskap, religion, lagstiftning och ritualer. Våra Jag är i stånd till villkorlig kärlek.

Den eviga frågan
Utanför vårt Jag finns Världen och där ingår även våra medmänniskor, djuren, växterna, hela jorden. Vårt Jag som subjekt mot allt annat som objekt.

Hur olika människorna under historien och i växlande kulturer än har varit, så har de sökandet efter identitet och ”mening” gemensamt. Det är mycket som påverkar sökandet, men en viktig roll hos de flesta av oss har den förträngda dödsångesten, jagets upphörande. Vår industriella civilisation grundas på uppfattningen att vi, våra Jag, inte är världen. Världen är det som finns utanför vårt Jag, ett objekt, en resurs att förbruka. Ju mer vårt Jag får överhanden, desto mer förstörs vår värld.

Konflikten
I bakgrunden finns ändå kvar insikten att vi är världen. Motsättningen ”Jag är inte världen – Jag är världen” präglar våra strävanden efter mening och vårt sökande efter vår identitet.

Om nu dessa obevisbara insikter är relevanta, så kan de kanske bidra till förståelsen av olika fenomen i vår samtid: Våra katastrofala konflikter med naturen, med andra människor och med oss själva. I skuggan av vår förträngda dödsångest söker vi efter identitet, mening och trygghet. Finns inte tryggheten i samhörigheten hos en grupp, etnisk, religiös eller kulturell, eller hos en sekt, en supporterklubb eller genom nationell tillhörighet, kanske den går att finna i droger eller konsumtion. Nazism? Islamiska Staten? Strävanden efter makt, underkastelse, diktatur, rikedom, kändisskap är olika sidor av samma ångest.

Kampen för mening och sammanhang
Man är en del av världen, men samtidigt inte. Världen är fylld av konflikter och skuldkänslor. Förträngda skuldkänslor söker ”syndabockar”.

I vår civilisation saknar många människor känslan av mening, av meningsfulla sammanhang. Vi födds ur intet och försvinner i intet. Vad är det för mening med det? Dödsångesten, rädslan för jagets upphörande finns invävd i denna fråga. Får man sin behörighet, sin identitet, bekräftad genom yttre symboler, social status, religion eller något annat som sätter gränser, finns också ett latent behov av försvar av dessa gränser. De sociala och ekonomiska konflikter som ibland uppstår mellan olika grupperingar är ofta svåra att lösa eftersom det som utsätts för hot handlar i grunden om själva existensen.

Naturvetenskapen och teknologin

Vetenskap och moral
En vetenskap utan moralisk styrning riskerar att bli en demolerande kraft och dess resultat kan verka uppluckrande på samhällskroppen.

Naturvetenskap är en metod, ett verktyg att undersöka den aspekt av verkligheten som går att väga och mäta. En hammare är ett verktyg. En hammare går, liksom naturvetenskapen, att använda för destruktiva syften. Både hammaren och naturvetenskapen kräver ett moraliskt medvetande för att inte verka förstörande.

Industrins slutprodukter
Målet för den industriella politiken, ständig tillväxt, är ohållbart. Soptippar, förgiftning och resursbrist är den industriella produktionens slutresultat.

Sopbergen växer runt om i världen och haven fylls av plast. Avfallsproblemet är slutresultatet av det som industrierna producerar. Det som nu är sopor har varit användbart en gång, men bara en begränsad tid, en liten sträcka av den väg råvarorna tillryggalägger innan de slutligen hamnar på återvinningsstationer och avfallsanläggningar. Tillväxtindustrialismen går emot naturlagarna och leder ofelbart till sociala och ekonomiska konflikter som lätt omvandlas till identitetskonflikter.

Filosofi, etik och praktisk handling
Är det inte här, genom vår existentiella ångest, som skon klämmer mest? Låt oss tänka efter: vad har vi med den tekniska utvecklingen gjort med vår planet och våra medvarelser? Varför har vi handlat som vi gjort? Kan filosofin hjälpa oss att förstå oss själva bättre?

Hur vi handlar, vad vi gör i praktiken, styrs till syvende och sist av den värdegrund vi har och vilken bild vi har av tillvaron. Dagens civilisation förfogar över verktyg som har makt att utmana naturlagarna en liten tid medan jordens buffertar töms. Sedan slår fällan igen och vi har inte längre något handlingsutrymme.

Är identitetskonflikter olösliga?

Dialogens kraft att läka och befria
Jaget är en praktisk storhet, men blir en fiende om vi blir fångar i det. Nyckeln som öppnar buren kan vara den granne som du är beredd att lyssna på trots olikheter och gränser.

Ofta uppstår konflikter som en dragkamp om fysiska resurser, men det finns även konflikter som uppstår ur en kamp om existentiella revir. När dessa kopplas till så djupt liggande skikt i det kollektivt undermedvetna kommer lösningen sällan att finnas i procedurer, framförhandlade paragrafer och ny teknik. Om vi nu sitter i Jag-buren kan vi kanske komma ut ur våra fängelser om vi är beredda att möta våra medmänniskor i en äkta dialog, i samtal där vi kan lyssna på varandra tvärs över de existentiella gränser som Jag-buren och den existentiella splittringen skapat. Konfliktlösning och ovillkorlig kärlek blir då vägen till överlevnad. Egentligen antagligen den enda säkra väg som finns.