Bosse Lundberg

Potatisen i påsen

FÖRSTA SIDAN

Berövad kontakt med jorden gjorde potatisen sitt bästa

Vårvintern 2013:
– Ska du ha den här påsen som ligger här? Det är något konstigt i den, du får titta efter själv.
– Ja, jag vet, låt den vara. Jag ska ta hand om den.
(En påse med potatis som grott.)

Tidig sommar 2013:
– Den där potatispåsen som du skulle ta hand om ligger fortfarande här.
– Låt den ligga. Jag ska ta hand om den.
(Ska sätta ner den i jorden även om groddarna blivit lite väl långa.)

Sommar 2013:
– Ska du ha den här potatisen som ligger i hallen?
– Mmmm, ja visst ja, jag tänkte sätta ut den.
(Visst ja, den har jag glömt. Lite sent nu.)

Hösten 2013:
– Nu får du ta hand om den här påsen som ligger i hallen.
– Ja, jag tar hand om den.
(Börjar snart bli dags att ta hand om den där påsen.)

Men när innehållet ligger där i snön på komposten ... potatis som legat en hel säsong och gjort sitt bästa trots att den varit berövad sin kontakt med jorden. In i huset igen för närmare undersökning.

De långa förgroddarna som bara låg och växte utan att potatisen kom ner i jorden, har gett upp och torkat in. Men intill själva moderpotatisen har något annat hänt. Det har bildats nya potatisar.

Runt omkring småpotatisarna finns rotanlag som trevat efter jord som inte fanns i påsen. Men fortfarande – i december – är det liv i dem.

Så här ser den svarta hatten ut i genomskärning:

Vad det nu än är, ett svampangrepp eller "potatiskallbrand" så är det i alla fall klart att den friska gulaktiga vävnaden försöker bilda en avskiljande gräns. Det syns tydligare på följande mikroskopbild:

En vän berättar att han fick potatisstånd av ett potatisskal och som faktiskt gav några små potatisar. Så nu är det spännande att se har de här småpotatisarna kommer att klara vintern och hur de kommer att utvecklas  när de kommer i jord nästa växtsäsong 2014.

– Men nu står ju den där påsen här igen!
– Ja, jag vet. Jag ska ta hand om den.

Bosse Lundberg

(text och bilder)