Bosse Lundberg

Klonken

FÖRSTA SIDAN

 Klonken – drama i dammen

En "klonk" är väl en sån där sak man skaffar sig till trädgården av en plötslig ingivelse och när man sen märker att den är lite komplicerad att montera hade den antagligen inte blivit så långlivad om det inte varit för barnens skull. "Lejonskrämma" stod det i katalogen, "klonk" sa barnen. Nu måste helt enkelt klonken finnas på plats till midsommar när de minsta kommer på besök för att åka, traktor, dansa små grodor, få glass – och kolla att klonken finns kvar. En liten bit av världens beständighet som växer inåt och skapar trygghet.

Under markytan ligger en plastbalja nedgrävd. Den rymmer ett antal tiotal liter vatten och liksom alla andra år börjar jag med att ta bort plasttäckningen och lyfter sedan bort locket till baljan som är full av vatten ända upp till kanten. Jag går för att hämta pump, bamburör och resten som ska till.

När jag kommer tillbaka ligger ett egendomligt djur på vattnet. Ett djur måste det vara, för trots att det ser ut som en barksmula rör det sig. Så många ben! Och så mycket sprattel överallt. I ett mikroskop blir man inte förvånad om det dyker upp underliga livsformer med "ben" runtom, men i makrovärlden? Det visade sig vara myror, ettermyror (Myrmicinae) eller pissmyror rätt och slätt. Men vad gjorde ett helt gäng av dem nere i vattnet? Jag hade inte varit borta många minuter och ändå hade de lyckats formera sig och hjälplöst drivit ut på det djupa. Och ingenstans kommer de när alla simmar åt varsitt håll och ytspänningen klistrar ihop dem till en enda klump.

Så upptäcker jag ytterligare en likadan formering, fast lite mindre. När jag lyfter upp dem på en pinne upptäcker jag att det bland och under myrorna finns några små illröda sammetskvalster (Trombidium). Det är de där klart röda kvalstren som man lite då och då ser krypa omkring i trädgårdsjorden. Då upptäcker jag dem också i den större samlingen.

Det första tanken är förstås att det rörde sig om någon sorts kalas, men de små kvalstren verkade vara vid god vigör.

Om du som läser det här kommer på en idé om vad det hela handlade om får du gärna höra av dig. Kontaktuppgifter finns nederst på den här sidan.

Nu står den i alla fall där, klonken. Med några minuters mellanrum tömmer sig bamburöret med ett ljudligt plask. Barnens förtjusning: Klonken lever!

Bosse Lundberg

(text och bilder)