Jag vet inte hur hur de
kom dit och inte vet förra ägaren det heller. Fast bladen är dekorativa
livskraften är det inget fel på: revorna slingrar sig meterlånga mot
nytt territorium. Och som vanligt vinner växten. Salamiprincipen säger
man när det gäller politik. En liten erövring varje gång, så liten att
den inte märks och så upptäcker man efter några år att det finns mer
jordgubbsblad än det var meningen.
Varje år kommer det många stora
vita blommor som borde lova stor skörd, men det blir aldrig några
frukter. Så frågan är varför blir det inget?
Häromdagen gjorde jag något
jag kunde/borde ha gjort för länge sedan: tittade lite närmre på
blommorna. Då upptäckte jag något som gjorde att jag måste jämföra med
blommorna hos de jordgubbar som verkligen ger bär.
Ståndarna hos blomman till
vänster verkar inte riktigt utbildade. Ståndarknapparna är små och mörka
medan de hos jordgubbsblomman till höger är ljusa och välfyllda. Skillnaden blev ännu tydligare i mikroskop
(Obs! Här är ordningen omvänd, den fruktbara jordgubbsståndaren är den
vänstra).
Den vänstra bilden är ståndarna
när de är alldeles färska, men eftersom jordgubbsståndaren blev så
kontrastfattig ville jag rikta om ljuset och ta om bilden. Under tiden,
en kvart, tjugo minuter, hade ståndarna hunnit torka lite vilket hade
gjort att jordgubbsståndaren hade 'blommat' ut (högra bilden) medan
ståndaren till höger såg ännu eländigare ut.
Det var i alla fall mycket
tydligt att jordgubbarna vid trappen hade ofruktbara ståndare. På ett
forum på nätet blev det till slut napp. Någon hade ställt en fråga om
varför hens jordgubbar inte längre bar frukt och efter de sedvanliga råden
om gödsling och omplantering var fjärde år kom någon med en fråga: "Du
har väl inte råkat få in parksmultron?" – Parksmultron?
Medan jordgubbar vanligen är
samkönade är parksmultron skildkönade och det är inte ovanligt med täta
bestånd av enkönade blommor. Så här skriver
Virtuella floran: "På platser där arten har förvildats i Sverige
förekommer ofta bara ett slags plantor, vilket gör att de mycket sällan
sätter frukt."
Bingo! Nu gällde det bara att
verifiera artbestämningen. I Mossberg/Stenbergs flora beskrivs
blomskaften som klädda med "täta, något nedåtriktade, fina hår".
Parksmultron till
vänster, jordgubbe till höger. Knappast något att tveka om.
Parksmultron (Fragaria
moschata) kallas också 'trädgårdssmultron' eller 'jordgubbssmultron'
och har säkert också andra lokala namn eftersom de tidigare odlades för
bärens skull, innan hybriden Fragaris x ananassa tog över och
blev vår vanliga jordgubbe. Vill man ha frukter får man alltså lov att
plantera det saknade könet. Så nu efterlyser jag hanplantor. Om någon
till äventyrs har sådana att avvara kan jag byta mot honplantor. Min
mejladress står nertill på den här sidan.
I väntan på äkta en
äkta hälft har jag försökt pollinera med blommor från vårt vanliga
jordgubbsland. Tänk om det lyckas! Det borde ju fungera. |