Han lutade sig fram och spände ögonen i mig.
– Felet med dig är att du inte kan höja dig över att vara
människa. Du har ingen fantasi för det. Titta på vedträet som du har i
korgen därborta. Förresten, hur förvara du veden egentligen? Det växer ju
svamp på den. Ser du vilket fint mönster som bildas av trådarna.
Du borde ta ett foto.
– Torrt. Jag förvarar den torrt förstås. Den där biten
hittade jag på vedbacken och tänkte att den brinner väl den med. Vad
menar du med det där att höja sig över mänsklig nivå?
– Tänk dig att du kom från yttre rymden någonstans och
stannade och observerade jorden under några hundra år fram till nu. Du
skulle se hur ett nät av vägar och alla möjliga sorters trådar spinna in
jordytan mer och mer. För att inte tala om allt som tränger sig fram under marken.
Små partiklar skulle röra sig fram och tillbaka längs vägarna som man kan
se när man studerar vävnader i ett mikroskop. Om man tog prover på
jorden och analyserade dem skulle man dra slutsatsen att den där
organismen som brer ut sig över jorden utsöndrar ett gift på samma sätt
som sjukdomsalstrande bakterier bildar toxiner. Jorden är infekterad!
Den har feber. Angripen av en parasiterande organism.
– Så jorden skulle vara inflammerad menar du. Tänker du
på klimatet?
– Javisst. Temperaturen stiger som feber. Du vet ju hur
det är om man får en sticka i fingret och som man inte får ut. Först
blir det en rodnad som sen drar ihop sig och så bildas det en varkula
som samlar allsköns styggelse och sedan brister. Det händer samma sak på
jorden nu. Rymdvarelserna skulle kunna se det så. Urbaniseringen.
Städerna växer och där hamnar alla infekterande organismer.
Inflammationen drar ihop sig. Skulle rymdvarelserna kalla det
civilisation?
– Men då skulle man väl kunna tänka sig att jorden hade
något slags immunförsvar och skickade ut antikroppar för att stoppa
angreppet?
– Precis!
|