Bosse Lundberg

Björnåsen

FÖRSTA SIDAN

Björnåsen ligger fågelvägen knappt fem och en halv kilometer västsydväst Bjåsta, Bergsjö

När detta skrivs, slutet av september 2017, ligger förslaget till reservatbildning och skötselplan fortfarande ute på remiss, men det är meningen att det ska bildas ett naturreservat kring Björnåsen.

Solen har inte visat sig på många dagar; ett ständigt dis har täckt himlen. Björnåsens toppar ligger högt, men dis och dimma lade sordin på förväntningarna om en storslagen utsikt. Å andra sidan kan mulna dagar vara rätt behagliga på sitt sätt.

Jag och Bera, vår hund, tog bilen och for till Björnåsen, ett område som Naturvårdsverket köpt in i avsikten att avsätta det som naturreservat med länsstyrelsen som förvaltare. Den totala arealen är på drygt 50 ha varav drygt 40 ha bedöms som naturskog.

Nu när jag varit där undrar jag om området egentligen behöver något skydd. Någon avverkning kan det knappast bli tal om; terrängen är svårforcerad. Jag vet inte vilken motivation man ska ha för att ge sig på att fälla och släpa träden ner till vägen. Enligt utkastet till föreskrifter står att det är tillåtet med älgdragare och kanske har jägarna någon finurlig anordning som klarar blockterrängen. Jakt är under alla förhållanden tillåten enligt utkastet.

Det är förståeligt att området bedöms vara av litet intresse för friluftslivet. Föreskrifterna för reservatet innehåller dessutom ett förbud att anlägga stigar och vandringsleder inom området.

Marken ser rätt jämn ut, men under lingon och blåbärsris ligger stenar, många stenar. En gång var här hav vilket har gjort stenarna mjukt rundade. Till en början är stigningen inte så brant, men det blir värre.

Stigningen är svår att fånga på bild, men på sina ställen är det rätt brant. På vägen upp mot toppen möter man dessutom ett par barriärer av större block och där gör man klokt i att söka sig till de lättare passager som trots allt finns.

Närmare toppen tornade blocken upp sig, så vi gick/klättrade aldrig ända upp. Det finns för övrigt två toppar men en svacka emellan.

I det ljusa området lite till vänster om mitten av följande bild skymtar blockväggarna som måste passeras om man vill upp till högsta toppen.

Hade vi tagit oss ända upp hade förstås utsikten blivit friare, men med dis och dimma väntade inte någon storslagen utsikt.

Vi tog bara en kort promenad på någon timme utan ambition att göra någon som helst inventering, men i länsstyrelsens beskrivning av området står att där finns naturskogsarter som ”doftskinn, tallticka, stor aspticka, granticka, violettgrå tagellav och aspgelélav, samtliga rödlistade i kategori NT”. Kategori NT innebär ”near threartened” – nära hotad – det första steget på rödlistan.

Bosse Lundberg

(text och bilder)