Första gången finnstarr hittades i Sverige var det just i Hassela vid en gammal ödegård som heter Malungsåsen. Det var Nadia Niordson, en kvinnlig botaniker, som gjorde fyndet då Gävleborgs Botaniska Sällskap (GÄBS) hade bjudit in till botanikdagar i Hassela. Året var 1987. Därefter har ytterligare två fynd gjorts i Sverige, ett i Jämtland och ett i Västerbotten, tills häromdagen …

Bo Tjernell visar första lokalen

Ägaren till marken vid Malungsåsen, Bo Tjernell, har bevakat och vårdat lokalen med finnstarr i sin skog. I höst när han var ute och plockade hjortron i närheten, tog han en genväg genom skogen och sprang då rakt på en ljus glänta där han kände igen den rara finnstarren. Här växte den i större antal än vid den första lokalen.

Bo ringde förstås och rapporterade sitt roliga fynd, bland annat till Anders Delin som är ordförande i GÄBS och som just nu skriver en ny Hälsinglands flora. Jag blev också kontaktad i egenskap av floraväktare i Hälsingland och tillsammans träffades Anders Delin, Torsten Hansson och jag hos Bo Tjernell i Sänningstjärn. Han guidade oss till de båda lokalerna med finnstarr.

Finnstarrens graciösa bågar och en förundrad Anders Dehlin

Starren, vars latinska namn är Carex atherodes, är ett mycket vackert halvgräs. Det växer högt och tätt med graciösa, smala och böjda blad högt upp på stråna. Och stråna var verkligen höga, de nådde till midjan och lite till, så man fick känslan av att vara liten och gå in i en havreåker. Glada som små barn kastade vi oss på uppgiften att dokumentera denna fina plats.

Här syns det hur hög finnstarren är i jämförelse med
Ann-Christin Jäderholm och Bo Tjernell

Som floraväktare har jag som uppgift att beräkna ytan av finnstarrens utbredning. Jag gör det med hjälp av GPS. Den var 300 kvadratmeter stor. Sedan uppskattar jag antal strån per ytenhet och jag fick det till 600 strån per kvadratmeter. Därefter uppskattar jag hur många axbärande strån det finns. Jag räknade till ungefär 12 per kvadratmeter.

Slutligen gör jag en inventering av övriga växter på och kring platsen. Det var en ganska blöt sumpskog och man fick se upp så inte stövlarna fastnade i blötan. Där växte glest med glasbjörk, gran, tall och gråal. Dessutom grenrör, sjöfräken, skogsfräken, skogsbräken, stjärnstarr, älggräs, kråkklöver, hjortron, asp, sälg, lappvide, mjölkört, amerikansk dunört, blåbär, lingon, vattenklöver och kärrtistel.

Sen ville man förstås fotografera. Bilder på starren är inte många förunnat att ta, den är så sällsynt att den betecknats som Akut hotad (CR = Critically Endangered) i ”Rödlistade arter i Sverige 2010”. Självklart är den också fridlyst. Jag tror att intresse finns för en fotoutflykt till Hassela för andra intresserade i vår förening. Det ska vi planera för till nästa säsong.