DE VILDA BLOMMORNAS DAG 2010-06-20

Årets upplaga av "De vilda blommornas dag" gick av stapeln i Bäling, Jättendal. Tretton växtnyfikna kom och gjorde med Veronica Jägbrant som ledare en kort vandring i omgivningarna av "Bälings Centrum." I en dikeskant tittade vi bl a på häckvicker och kråkvicker, lärde oss skilja på han- och honblommor på rödblära, beskådade teveronika, daggkåpa, midsommarblomster, prästkragar och baldersbrå m m. Vi fortsatte sedan på en plats intill vägen där vi kunde se skillnad på ängs- och bergsyra, styvmors- och åkerviol samt se gåsört och ärenpris m m. Intill vägkanten hittade vi också lomme och jolster m m. Nästa stopp blev intill väggen på Elvy Bergmans ladugårdsbyggnad, där vi kunde beskåda en sällsynthet, ett stort bestånd av skuggnäva, en släkting till midsommarblomstret. Det här är Sveriges nordligast kända förekomst av skuggnäva och dess närmaste kända växtplats söder om oss ligger i Upplandstrakten.  Efter fikat med vacker utsikt över Bälingsjön gick vi vidare och såg bl. a. gökärt, höskallra och ormbär. Turen avslutades på Sven Normans gårdsplan, där han av en slump några dagar tidigare mycket lämpligt hittat en rödlistad växt i gräsmattan, låsbräken! Minst sju exemplar blev nu allmänt betittade och kommer att bli extra omhuldade i fortsättningen för att gynna deras fortlevnad.  Det blev en givande promenad där vi frapperades av hur många olika arter som kan finnas på den korta sträcka vi gick. Att det dessutom fanns tre ovanliga arter förhöjde givetvis kvalitén på vandringen!

 Skuggnäva

Sven

Efter denna höjdare tittade vi på jordreva intill Sven Normans växthus innan näsa ovanlighet, vingvial, kunde beskådas (tillsammans med stora bestånd av bergklint.) Vingvialen är en kraftig, stor ärtväxt. Det är en kulturväxt, som finns utpridd på olika platser företrädesvis i södra delen av landet. Sannolikt har den en gång i tiden odlats som foderväxt och blivit kvar här.