Konflikter emellan människa och rovdjur är lika gamla som bådas vår existens. För nutidsmänniskan har vargen kommit att bli en symbol för denna konflikt. Detta trots att vargen är det rovdjur som på intet sätt hotar människan, vilket kan vara fallet med björnen.

För att belysa frågan om rovdjuren plats i ekosystemen såväl nationellt som internationellt har ett årligt symposium sena 17 år anordnats i Vålådalen . Symposiet finansieras från en rad olika källor, såväl offentliga som privata. De största bidragsgivarna är Naturvårdsverket i Sverige och Direktoratet for Naturforvaltning i Norge. Symposiet är ett forum för företrädare för alla intressen, såväl bevarandesidan som de organisationer som har till syfte att decimera eller näst intill utrota rovdjursstammarna. Symposiet besöks årligen av cirka 300 deltagare och täcks av en god mediebevakning.

Heidi Sörensen, Statssekreterare i Miljoverndepartemanget i Norge redogjorde för den norska synen på rovdjurspopulationerna, som i Norge är väsentligt mindre än de svenska. Hon tryckte samtidigt på vikten av att bevara den biologiska mångfalden. Sverige och Norge delar på dessa populationer, där vissa vargrevir ligger på riksgränsen och både vargar, lodjur och björnar migrerar över den av människan satta gräns

Därefter redogjorde Susanne Löfgren, Naturvårdsverket, för nyheter i den svenska rovdjursförvaltningen. Främst gäller det de nyinrättade Viltförvaltningsdelegationerna , vilka skall ta till vara regionala krav och synpunkter på rovdjursförvaltningen och deras relation och jurisdiktion i förhållande till Naturvårdsverket . En mer utförlig rapport över alla nyheter kan fås från författaren av denna rappot.

Rouna Burman, tjänsteman vid Miljdepartementet redogjorde för de ändringar i jaktlagen som genomförts och tankarna bakom regionaliseringen av rovdjursförvaltningen.

Francensca Marucco ,Large Carnivore Center, Piemonte, Italien beskrev hur man i Italien och Frankrike arbetar med gärnsöverskridande populationer av varg i de Maritima Alperna. Denna polulation har likartade problem som den svensk/norska med hög grad av inavel.

Göran Ericsson, SLU Umeå, Talade över ämnet Stockholm – en annan del av Rovdjurs-Sverige. Uppland har nu fått ett revirhävdande par, och frågan är nu om detta faktum har ändrat stockholmarnas attityder till Varg och hur dessa attityder förhåller sig till landet i övrigt.

Generellt kan konstateras att majoriteten av svenskarna är positivt inställda till att varg förekommer i naturen. Cirka 67% uppger sig vara positiva till vargförekomst. Inte helt förvånande är stockholmarna mer positiva än landsortsbefolkningen . Mest negativ är man i de områden i Dalarna Värmland som har den tätaste förekomsten av varg.

Jörgen Jonsson Svenska Samernas Riksförbund och Idre sameby, Talade om rovdjurens påverkan på rennäringen och markanvändningen. Han berörde inte de konflikter som finns mellan samebyarna och svenskarna och som särskilt i södra delen av Sàpmi . Jörgen pekade på den samlade påverkan på markanvändningen som sker genom skoterkörning, skogsnäringen, det förliga friluftslivet, småvoltjakten, vattenkraftutbyggnad,mm. Han menade att Vargen inte kan tillåtas inom renbetesområdet, då dess jaktmönster tenderar att fullständigt skingra renhjordarna, vilket leder till ett mycket stort merarbete för samerna.

Jenny Mattisson, Grimsö forskningsstation, redogjorde för forskningen som söker utröna förhållandet mellan lo och järv. Frågeställningen var: kan dessa arter samexistera, skyr de varandra eller kan de utnyttja varandras byten? Kan de ha överlappande revir? Den forskning som bedrivits synes visa på att arterna mycket väl samexisterar. Det finns överlappande revir och bå¨da arterna utnyttjar samma slagna villebråd. Där de samexisterar minskar således den totala predationen.

Sverige står nu i begrepp att inför 20 vargar utifrån innan 2014. För att belysa processen med flyttning av varg talade Mike Jimenez, U.S. Fish and Wildlife Service , om den flytt som genomfördes av vargar till Yellowstone Park, Idaho, Montana och Wyoming . Härvidlag finns flera både skillnader och likheter. Yellowstone saknar bofast befolkning vilket inte vara fallet i Idaho. Ett problem var att vargarna hade "hemlängtan" till Alberta i Canada där de var tagna och gärna sökte sig norrut. Vargstammarna har kontakt med vargar norr om gränsen till Kanada. Även i USA har men problem med att vargarna prederar på tamboskap. 81 av 267 flockar har identifierats om predatorer. Dessa flockar jagas, vilket inte påverkar den totala vargpopulationen i de tre delstaterna. I USA har man använt den "mjuka" metoden för inplanteringen, dvs. vargen får stanna i hägn i c. 10 veckor för att avprogrammeras från benägenheten att vända tillbaka. Man har valt vargar som är i "giftasvuxen" ålder och som söker en partner för att skapa eget revir och få valpar.

Den 15-åriga erfarenheten från USA kommer säkerligen att tas tillvara i den framtida utsättningen av varg i Sverige.

Linn Svensson, Viltskadecenter, Grimsö, redovisade status på den svenska vargstammen för i år. Alla data är ännu inte sammanställda och en färdig rapprot kommer först i juni. Därefter följer en rapport över situationen i Norge.

Bilderna visar statusen för förekomst av varg, reproduktioner, doftmarkerande par.

Håkan Sand jämförde födobeteende hos våra vargar jämfört med de nordamerikanska . Han utredde vilka faktorer som låg bakom jakt och slagbeteende hos vargen. Sådana parametrar som flockens storlek har stor betydelse. Annars är det svårt att förklara varför våra vargar slår fler byten än de amerikanska. Bytestillgången är en annan förklarande faktor.

Dough Smith, Yelowstone Wolf Project, talade om förhållandet mellan rovdjur-bytesdjur i parken och hur populationsdynamiken påverkades av snötillgången från föregående år. Mycket snö försvagar bytesdjuren vilket leder till fler slagna byten året därpå.

Robert (Robban) Franzén, pensionerad handläggare på Naturvårdsverket gav en tillbaka blick över sitt arbete med rovdjursförvaltning. Han pekade särskilt på svårigheterna att re-introducera en art som tidigare varit utrotad. Han ansåg att numera har rovdjurspolitiken politiserats från att tidigare mer ha varit en fråga för forskare och handläggare på Naturvårdsverket. Som exempel nämnde han att lokala politiker drivit fram "vargfria kommuner"(läs Nordanstig) .

Paneldiskussion kring frågan om inplantering av varg. Dagens föreläsare tillsammans med en mycket aktiv publik diskuterade vilka svårigheter man kan förutse vi inplanteringen. Biologiskt finns knappast några. Frågorna rör sig om acceptanser får olika intressen. Från Sveriges Jägarförbund ställer man sig polsitiv, då inplanteringen innebär att man håller vargstammen på nuvarande nivå (en ny utredning av Rovdjurspolitiken skall ligga klar 2014.) Alltså en lika stor – men friskare – vargstam.

Olof Liberg, ScanUlv, Grimsö forskningsstation, talade om Genetik, jakt och ljug om vargen. Olof, som sitter i det arbetsutskott som har ansvar för vargflyttning, diskuterade hur en sådan flytt skulle kunna genomföras och varifrån vargar skall importeras. Vargarnas hälsostatus mycket viktig. Särskilt med hänsyn till bandmaskangripna vargar. Rävbandmasken är utomordentligt farlig och otrevlig. Ett problem är var vargarna skall släppas. Man kommer inte att använda den mjuka metoden där djuren förrst hålls i hägn utan de kommer att släppas direkt (hårda metoden). Ett förslag är att vargarna ( c.5/år) släpps i randområdena till den nuvarande vargpopulationen, således i de östra delarna av Hälsingland och Gästrikland. Det är olämpligt med utsläpp för nära renskötselområden. Svenska Jägarförbundet kommer att medverka till att söka upp lämpliga platser och diskutera med markägare/befolkning på orten. Det är främst inom den röda ringen med en radie på 250 km som man tänkt sig släppet. Då kommer inte rennäringen at beröras. Genom avskjutningen kommer inte populationen att öka, men vi kommer att på sikt få en mindre degenererad population.

Därefter redogjorde Terje Bö Direktoratet fon Naturforvaltning, för aktuella frågor som berör Norges viltförvaltning. Bland annat berördes flytten av en varg från Galvenreviret, vilken vandrat över till Norge och som är synnerligen värdefull genetiskt sett.

Gunnar Glöersen, Svenska Jägarförbundet, och Tom Arnbom , Världsnaturfonden, diskuterade för och emot den vargjakt som bedrevs under januari. Båda beklagade det mediedrev som blev en följd av detta. Därefter avslutades Vargsymposiet med en mycket livlig paneldebatt där att föreläsare deltog.

Ett mycket givande symposium som behandlade och informerade aktuella frågor såväl nationellt som internationellt. Det möjliggör för oss i de lokala kretsarna att vidareföra denna information till allmänheten.

Vi vill framföra vårt tack till Länsförbundet av Naturskyddsföreningen i Gävleborg som genom att bidra ekonomiskt möjliggjorde vårt deltagande i Vargsymposiet 2010.