I FLUGSNAPPARNAS VÄRLD. Gällsta bygdegård. Söndag 21 nov.

Ca 20 personer hade trotsat kylan och sökt sig till trevliga Gällsta bygdegård för att höra om våra två inhemska arter av svarta och vita flugsnappare. Förutom den välbekanta svartvita flugsnapparen så häckar ju även den närbesläktade halsbandsflugsnapparen i Sverige. Än så länge är dock deras gemensamma utbredningsområde begränsat till Öland och Gotland. Flugsnapparna är lämliga forskningsobjekt av många anledningar och har övervakats årligen sedan 1980 på Gotland och sedan 2002 på Öland.

Man uppskattar att halsbandsflugsnapparen började kolonisera Gotland för ca 150 år sedan. På Öland dök den upp först i slutet av 50 – talet. På den här korta tiden har den lyckats konkurrera ut den lite mindre och ”svagare” svartvita flugsnapparen i många holkområden. En annan orsak till att den svartvita flugsnapparen minskar snabbt på Öland och Gotland är att de hybridiserar med halsbandsflugsnapparen. De honliga hybriderna är sterila och hanliga hybrider har nedsatt fertilitet. Eftersom halsbandsflugsnapparen nu är den vanligare av de två arterna på Öland och Gotland så är det den svartvita flugsnapparen som drabbas värst av hybridiseringen; det är en större andel av de svartvita honorna som väljer ”fel” och de svartvita hannarna har svårare och svårare att hävda revir.

Halsbandsflugsnapparen är en av de arter som förväntas utöka sitt häckningsområde till följd av klimatförändringarna och det är nog bara en tidsfråga innan de börjar breda ut sig även på fastlandet…

Kvällen avslutades med en somrig bildvisning som värmde gott i vintermörkret!

Niclas Vallin

Hybridiseringen innebär också att man kan studera hur viktiga olika ”reproduktiva barriärer” är vid artbildning. Man brukar skilja på barriärer verksamma före befruktning (t.ex. sång, fjäderdräkt) och barriärer verksamma efter befruktning (t.ex. att hybriderna har lägre fertilitet eller svårt att hitta en partner).