Ett tjugotal personer kom till vår  och Gnarps Hembygdsförenings gemensamma utflykt till Vallenbodarnas fäbod och Dyrån. Ingrid Törnqvist inledde med att berätta om vallens historia och verksamhet, bl a att detta var den sista vallen som fanns i drift i Gnarp. Verksamheten pågick till 1956. Ingrid moster Brita Norberg tjänade som bopiga här i över 40 somrar. Då var det liv och leverne här med massor av kor och kalvar, hästar, mycket arbete med mjölkning, smör- och osttillverkning m m. Boföringen skedde på Svante-dagen 10 juni och fäboden var igång till första halvan av september. Vi fick också titta in i en del av stugorna och de andra byggnaderna innan Sven norman tog vid med en kort växtvandring på vallen och döärefter ett besök i den förbi rinnande Dyrån, där vi kunde se den ovanliga flodpärlmusslan. Trots många hot, bl a av pärlfiskare, genom årens lopp har den här överlevt och finns utspridd på delar av åns sträckning från Gårdsjön till havet. Flodpärlmusslan är ett mycket gammalt djur, som enligt gamla fossil lär ha funnits för 80 miljoner år sedan, d v s bl a då dinosaurierna hoppade omkring på jorden. Varje mussla kan också bli mycket gammal. Den äldsta hittade var 280 år gammal (i Norrbotten.) Flodpärlmusslan har ett mycket annorlunda och fascinernade sex-liv. Bl a är den helt beroende av öring för att kunna fortleva och Dyrån hyser en hyfsad stam av öring. Dyrån har ett rent och oförsurat vatten, vilket gynnar öringen och därmed ävan flodpärlmusslan. Vid inventeringar här har även hittas andra ovanliga arter, bl a en ovanlig dagsländelarv och en sötvattensmärla ,samt olika fiskarter. Dyrpån är således en mycket värdfull å, som är klassad som varande av riksintresse för naturvården.

 

 

Sven Norman

Stall och fähus

 

 
 Tomt skal av flodpärlmussla, som hittades på en grusbank i Dyrån

Påfågelöga på fibblor

 

 Sven Norman letar flodpärlmusslor i Dyrån med hjälp av vattenkikare