Minne från kolartider 2006-05-07

Hela c:a 50 personer (!) kom till samlingplatsen vid Årskogslokalen för att

vara med på utflykten till den övergivna gamla kolmilan väster om

Oxsand och till Hälsinglands sista avrättningplats i Årskogen intill

länsgränsen mot Västernorrland.

Sven Norman guidade och berättade vid kolmilan kortfattat om

kolningens historia samt mera specifikt om den mila vi besökte. Den

upptäcktes vid avverkning år 1947 (om den varit känd tidigare vet vi inte.). Eftersom det vid denna avverkning fanns avverkningsmogna träd på milan
kan man anta att den åtminstone kan vara från omkring 1850. Det är dock en fullständig gåta varför milan lämnats färdigkolad helt åt sitt öde. Kalle Lindberg, som bott i området i hela sitt liv och som var den som upptäckte milan år 1947, har aldrig hört någon prata om denna mila. Han har även
frågat sina förfäder om milan men ingen har haft några som helst kunskaper om dess histora. Det är synnerligen märkligt att milan står där med hela sin rikedom av kol, som borde ha varit mycket värt för den kolare som lagt
ned så mycket arbete på den. Att något hittills okänt inträffat, som
förhindrat kolaren eller hans anhöriga att bärga kolet, är uppenbart. Markägaren SCA Skog ska nu åldersbestämma kolet för att få lite mer klarhet. Eventuellt kommer de även att röja upp en bättre stig för att göra milan mer tillgänglig och känd för intresserade

En helt obevisad teori är nu att milan kan sättas i samband med ett

rånmord i Årskogen i december år 1849, där två kolare brutalt yxmördade

en hos den ene tillfälligt anställd person för att komma åt hans pengar. I

april 1850 häktades kolarna för detta och dömdes senare till döden genom

halshuggning. Teorin är att milan tillhörde någon av de här två kolarna och

att han förhindrats att slutföra sitt arbete p g a misstankarna och

häktningen.

Efter besöket vid milan åkte vi till den avrättningsplats i Årskogen där de

båda mördarna fick sona sitt straff genom halshuggning. Sven Norman

berättade detaljerat om mordplanerna, genomförandet, misstankarna,

häktningen och rättegången och läste upp en nedtecknad och detaljerad ögonvittnesskildring om halshuggningen, som skedde 16 juli 1851.

Trots det vackra och varma vädret blev det en nästan mättad stämning av
den kusliga och blodiga historien. Den kändes nästan som att man var
åsyna vittne när man på denna plats fick hela historien upprullad och kunde föreställa sig hur allt gick till. De 50-talet deltagarna tackade med en
applåd för en, som man upplevde det, mycket intressant eftermiddag med dessa aktstycken ur vår lokala historia.

Sven Norman